Egocentrisk Isolation
Jag flyr från realiteten
Mitt helgarderade liv
Frändskap, förälskelse
Och härkomst blir till ånga
Min inre röst vill harkla upp
De immiga skulderna
Istället kvävs dem och
Dunstar bort I min fysik
Konsekvenser förföljer min osynliga skugga
Men detta försummas
Jag skyler min silhuett
Jag forcerar dem ut mot kanten
För en sista prövning
En fråga om falskhet eller tillit
Början eller slut
När det brister blir de transparenta
Och jag ser den sanna tonen
Deras misslyckande förblir min vinnande näring
Och livsnjutning
Jag konfronterar andra
I min isolerade tillvaro
Moder Jords dolda brister
Frodas nu I min ögonvrå
Det är ett enkelt val att sluta tro på ord
Och istället klandra andra
Låser in mina betingade ideal
Kastar bort nyckeln in I framtiden
Ett val som får en att
Bemästra sin egna erosion
Jag ska kliva upp ur den förseglade kaviteten
Som har kostat mig mitt liv
Har inte längre kraft till att finna lugn
I normer och moral efter allt jävla dubbelspel
Ändrar riktning och börjar gå
Lämnar det vilsna och obetydande bakom mig
Självförgudning blir min själsfrände
Jag blir den som jag alltid har föraktat
Isolamento de risco egocêntrico
Estou voando da realidade
Minha vida santa
Franja, amor
E a descida é um vapor
Minha voz interior quer animar
O imenso ombro
Em vez disso, eles sufocam e
Desmantela no meu corpo
Consequências persevera minha sombra invisível
Mas isso é negligenciado
Eu lavo minha silhueta
Eu os empurro para a beira
Para um teste final
Uma questão de falsidade ou confiança
Começando ou terminando
Quando quebra, eles se tornam transparentes
E eu vejo o tom verdadeiro
Seu fracasso permanecerá meu alimento vencedor
E alegria da vida
Eu confronto os outros
Na minha existência isolada
Falhas ocultas da Mãe Terra
Congelado agora na minha pálpebra
É uma escolha fácil para deixar de acreditar em palavras
E, em vez disso, culpar os outros
Bloqueia meus ideais condicionais
Jogando a chave no futuro
Uma escolha que faz um para
Domine sua própria erosão
Eu vou sair da cavidade selada
Isso me custou a minha vida
Não tem mais o poder de se sentir calmo
Em normas e moral depois de todas as malditas duplas
Muda de direção e começa a ir
Deixando o selvagem e insignificante atrás de mim
O auto-perdão se torna minha alma gêmea
Eu serei aquele que eu sempre desprezei