Spjutsängen
Väldig är varpad, vävstolens molnsky, bådande manfall
Blod det regnar, uppsatt står den, Stålgrå av spjuten
Till väv-varp togos tarmar av stridsmän
Mäktig den spännes av människohuven
Blodigt stänkta stötspjut skaften
Skytteln järnspets, skedarna pilar
Med svärden slå vi segerväven
Skräckfullt nu är det att skåda omkring sig
Då blodiga mörka moln stå på himmelen
Blod från de fallna färgar luften
Som stridens diser dristligt de sjunga
Till väv-varp togos tarmar av stridsmän
Mäktig den spännes av människohuven
Blodigt stänkta stötspjut skaften
Skytteln järnspets, skedrna pilar
På osadlad hästrygg vi hastande rida
Med blottade klingor, bort härifrån
Canto da Lança
A teia é vasta, nuvem do tear, anunciando a queda
Sangue está chovendo, erguida está, Cinza de aço das lanças
Para a teia, as entranhas dos guerreiros foram levadas
Poderosa é esticada pelas cabeças humanas
Salpicadas de sangue, as hastes das lanças
A lançadeira de ponta de ferro, as colheres são flechas
Com as espadas, tecemos a vitória
Aterrorizante agora é olhar ao redor
Quando nuvens escuras e sangrentas estão no céu
Sangue dos caídos colore o ar
Como os fantasmas da batalha, ousadamente eles cantam
Para a teia, as entranhas dos guerreiros foram levadas
Poderosa é esticada pelas cabeças humanas
Salpicadas de sangue, as hastes das lanças
A lançadeira de ponta de ferro, as colheres são flechas
Em costas de cavalo não seladas, cavalgamos apressados
Com lâminas expostas, longe daqui