Rösten
I drömmen hörde jag honom ropa.
Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse.
Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon.
Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn.
Voz
No sonho, ouvi ele gritar.
E neste momento de resposta distante, encontro a morte suave, respiro o nascimento das árvores.
Os sinos da urze deixam suas segredos livres em minha mão. Meu corpo é o frescor da terra e as nuvens frágeis do outono deslizam pelos meus olhos.
Ele grita ao amanhecer e a voz era da minha mãe. O mar vai me levar a um abraço.