Guldet Blev Till Sand
Guldet Blev Till Sand
Är det Arvids klocka?
Han kom med mig
när jag drog bort den våren
som en hund följde han mig tätt i spåren
jag var glad åt hans sällskap
när jag sökte guldets land,
men Kristina,
guldet blev till sand
Vi slet ont
ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad,
ta mig tillbaka
Men jag vägrade alltid,
fast jag tvekade ibland
Ååå Kristina,
Guldet blev till sand
Han som var min kamrat
han trodde mitt ord
fast jag redan då
såg att längst denna väg
fanns knappast det jag ville nå
över prärien kom vi till en öken
vi gick vilse och började se spöken
man hör vatten som pålar
när ens huvud står i brand
Ååå Kristina,
Guldet blev till sand
Jag som var hans kamrat
jag tog honom över land och hav
öken vinden har höjt
ett täcke över hans tysta grav
Ur en stinkande källa
drack han vatten, han blev sjuk
och gick bort från mig den natten
när hans blick hade slocknat
då blev klockan ur hans hand
Ååå Kristina,
Guldet blev till sand
Ååå Kristina,
Guldet blev till sand
O Ouro Virou Areia
Ouro Virou Areia
É o relógio do Arvid?
Ele veio comigo
quando eu deixei a primavera
como um cachorro, ele me seguiu de perto
fiquei feliz com sua companhia
quando eu buscava a terra do ouro,
mas Kristina,
o ouro virou areia
Nós sofremos muito
sim, tivemos que abrir mão de tudo de bom
Muitas vezes ele chorou e pediu,
me leve de volta
Mas eu sempre recusei,
mesmo que às vezes eu hesitasse
Oh Kristina,
o ouro virou areia
Ele que era meu amigo
acreditava na minha palavra
mesmo que eu já visse então
que ao longo desse caminho
mal havia o que eu queria alcançar
atravessamos a pradaria até um deserto
nos perdemos e começamos a ver fantasmas
ouço água como se fossem porcos
quando a cabeça está pegando fogo
Oh Kristina,
o ouro virou areia
Eu que era seu amigo
o levei por terra e mar
o vento do deserto levantou
um manto sobre seu túmulo silencioso
De uma fonte fétida
ele bebeu água, ficou doente
e se afastou de mim naquela noite
quando seu olhar se apagou
então o relógio saiu de sua mão
Oh Kristina,
o ouro virou areia
Oh Kristina,
o ouro virou areia