Höst (Till Ann-Christine)
Det går emot höst, det börjar bli kallt,
det blir alltmer gott att vara inne.
Snart är den här, betraktelsens tid
då sommaren bara är ett minne.
Man börjar få tid att se till varann,
man får alltmer lust att va' tillsammans.
Det blir alltmer värt, när vinden tar i,
att känna en närhet till nå'n annan.
Det börjar bli dags att njuta den tid
då alla färger är som vackrast,
det börjar bli dags att njuta den tid
då man skall skörda allt man sått.
Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
så länge din varma kropp pulserar.
Låt vinden ta i, du ligger ju här;
Min älskling, jag önskar inget mera.
Outono (Para Ann-Christine)
Está chegando o outono, tá começando a esfriar,
fica cada vez melhor ficar em casa.
Logo vai chegar, o tempo de reflexão
quando o verão é só uma lembrança.
A gente começa a ter tempo pra se olhar,
começa a ter mais vontade de estar junto.
Fica cada vez mais valioso, quando o vento sopra,
sentir a proximidade de alguém.
Tá na hora de aproveitar essa fase
quando todas as cores estão mais lindas,
tá na hora de aproveitar essa fase
quando a gente colhe tudo que plantou.
Então deixa o outono chegar, o que que eu tenho a ver
desde que seu corpo quente pulsa.
Deixa o vento soprar, você tá aqui;
Meu amor, eu não desejo nada mais.