I VÄntan PÅ DÆd
Likt dimma den kom med natten
LÄtt brusande i trÄdens lÆv
Med kyla den tog mig i dess famn
Insvepte mig i dess mÆrker
Bortom horisonten sÅg jag eldar brinna
Och himlen reflekterade dess rÆda sken
I skuggorna hÆrde jag strider rasa
Och marken var drypande av blod
I min vÄntan pÅ dÆd sÅg jag elden komma
slukandes allt i sin vÄg
I min vÄntan pÅ dÆd sÅg jag ljuset falna
Sakta dog det bort
Likt dimma den kom med vind genom skog
Stilla den tog mig till skuggornas rike
Sakta jag slÆt mina Ægon och dog
lÄmnandes Guds skapelse...
...det sanna helvetet
I min vÄntan pÅ dÆd sÅg jag natten komma
dess mÆrker omslÆt min sargade sjÄl
I min vÄntan pÅ dÆd kÄnde jag vintern komma
sakta den frÆs min levande kropp
sÅ ta mig nu, ta mitt liv
LÅt Hel bli min boning
Naglfar, ta mig dit...
...dÄr dÆd och stillhet rÅder
À Espera da Morte
Como névoa, ela veio com a noite
Leve, sussurrando nas folhas das árvores
Com frieza, me abraçou em seus braços
Envolvendo-me em sua escuridão
Além do horizonte, vi fogueiras queimando
E o céu refletia seu brilho avermelhado
Nas sombras, ouvi batalhas rugindo
E a terra estava encharcada de sangue
Na minha espera pela morte, vi o fogo se aproximar
Devorando tudo em seu caminho
Na minha espera pela morte, vi a luz se apagar
Devagar, ela foi desaparecendo
Como névoa, ela veio com o vento pela floresta
Silenciosa, me levou ao reino das sombras
Devagar, fechei meus olhos e morri
Deixando a criação de Deus...
...o verdadeiro inferno
Na minha espera pela morte, vi a noite se aproximar
Sua escuridão envolveu minha alma ferida
Na minha espera pela morte, senti o inverno chegar
Devagar, ele congelou meu corpo vivo
Então me leve agora, leve minha vida
Que Hel seja meu lar
Naglfar, me leve até lá...
...onde a morte e o silêncio reinam