I Sorg, För Syndens Saknad
Vid mitt sinnes dunkla källa ni resa er här, giver liv
Åter skönjas dess svartnande sfär
Ty den mark valt att vandra under sol hällen kär
Har i tidslöshet mättats utav blodspillan kärl
Voro sorgen blott helgad utav dödsrikets värn
Återkom aldrig längtan efter gravritens färd
Likt den gryning ni bedja att åter få finna sin flärd
Finna avgudan fäste i vart hjärta som ännu lär
Ty med stålklingad vrede som i blodsrit funnit törst
Bringas renhetens dygd i det sinne som en gang Kristi ord se störst
Inom var själ ryms den skugga soma v hat lärt sig gro
Så sank eder fana, ni herrelösa flock...
Jag äro svuren att hata, era falska profeters hopp
I sönderfall vi segra, i sönderfall vi härska
Eu Sorgo, Pela Falta do Pecado
Na fonte sombria da minha mente, vocês se erguem aqui, trazem vida
Novamente se revela sua esfera escurecida
Pois a terra escolheu caminhar sob o sol, a pedra amada
Foi saturada na atemporalidade pelo derramamento de sangue querido
Se a dor fosse apenas sagrada pela proteção do reino dos mortos
Nunca mais retorne o desejo pela jornada do túmulo
Como a aurora que vocês imploram para reencontrar seu brilho
Encontrar o ídolo em cada coração que ainda aprende
Pois com a fúria de lâmina de aço, como na ritual de sangue, encontrou sede
A virtude da pureza é trazida à mente que um dia viu as palavras de Cristo como as mais grandiosas
Dentro de cada alma reside a sombra que o ódio aprendeu a cultivar
Então abaixem suas bandeiras, vocês, rebanho sem senhor...
Eu jurei odiar, a esperança dos falsos profetas de vocês
Na desintegração nós vencemos, na desintegração nós dominamos