Själslig Självdöd
Samvetslös irrar den odöda
En ringdans i ett heligt spel
Han är så fri som en fjättrad
Och irrar den ledes led
Nattsvart nalkas en gryning
Olusten söker sin man
Gåtorna föder ett tvivel
Och tron sitt tribute
Dömd att söka
Bak lokes villande spar
Den tröstlösas vandring
Han stryker en tår
Själslig självdöd inom sitt bröst
Icke gav döden någon tröst
Våldförd tillbaks till sin vagga
Ingen finner sin ro
Han vidgar de sinnen
Och sviker en tro
Nyväckt vrede
I den dödsdömdas skede
Stigens lockan är obändlig
Misstron skapar ett rede
Livsglöden svälter
Men hatet består
Morte da Alma
Sem consciência, o morto vagueia
Uma dança em um jogo sagrado
Ele é tão livre quanto um preso
E perambula sem direção
A escuridão se aproxima de um amanhecer
O desgosto busca seu homem
Os enigmas geram uma dúvida
E a fé seu tributo
Condenado a buscar
Pelas pegadas de Loki
A jornada do sem esperança
Ele enxuga uma lágrima
Morte da alma dentro do peito
A morte não trouxe consolo
Forçado de volta ao seu berço
Ninguém encontra a paz
Ele amplia os sentidos
E trai uma crença
Nova ira
Na fase do condenado
O chamado da trilha é incontrolável
A desconfiança cria um ninho
A chama da vida se extingue
Mas o ódio persiste