Meningslösheten
Pressade mot den fuktiga stenen
Tillsammans vi bilder ett sällsamt sken
Vårt sekret i strängar vajande
Våra armar våra ben
Och när jag slutligen frossat klart
Och äntligen kan födas fri
Äntligen kan födas fri
Med hunger till märgen ska vi älska
Utan att förnimma meningslösheten däruti
Förnimma meningslösheten däruti
Och när jag blir svag
Sakta tunar jag bort och ser
Dina ägg som klamrar till fuktig väga
Och när vi slutligen frossat klart
Och äntligen kan födas fria
Med hunger till märgen ska vi älska
(Utan att) förnimma meningslösheten däruti
insignificância
Pressionado contra a pedra úmida
Juntos nós imaginamos um brilho raro
Nosso segredo nas cordas balançando
Nossos braços nossas pernas
E quando eu finalmente congelada claro
E finalmente pode nascer livre
Finalmente pode nascer livre
Com fome de medula, amaremos
Sem sentir a falta de sentido nisso
Sentindo a falta de sentido lá fora
E quando fico fraco
Devagar eu atiro e olho
Seus ovos que se agarram a pesos úmidos
E quando finalmente congelamos claro
E finalmente pode nascer livre
Com fome de medula, amaremos
(Sem) sentindo a falta de sentido nisso