Bortom det blå
Jag såg en man vada ned i vattnet
Jag frågade vart han skulle gå
Han sa: Jag går dit benen bär mig
Det ska inte va svårare än så
Han talade om himmelen och havet
Han valde de slitnaste ord
Man orden fick liv då de kom ur hans mun
Ja, det var som om jag plötsligt förstod
Att vi är många som talar om havet
Men få har havet i sin blick
En gång mötte jag en man med såna ögon
Men ingen jag frågat vet vart han gick
Och vi är många som talar om himlen
Men få kan förstå en evighet
Jag såg en man han, bar himmelen inom sig
Men var han finns nu finns det ingen som vet
Jag såg en man vada...
Att vi är många...
Han såg solen i ögonen
Han var lätt som en vind
Han såg bortom det blå på himmelen
Då han gick föll en tår på hans kind
För vi är många...
Além do Azul
Eu vi um homem entrando na água
Eu perguntei pra onde ele ia
Ele disse: Vou onde as pernas me levam
Não deveria ser mais complicado que isso
Ele falava sobre o céu e o mar
Escolheu as palavras mais simples
E as palavras ganharam vida ao saírem da boca dele
Sim, foi como se eu de repente entendesse
Que somos muitos que falam sobre o mar
Mas poucos têm o mar no olhar
Uma vez encontrei um homem com esses olhos
Mas ninguém que perguntei sabe pra onde ele foi
E somos muitos que falam sobre o céu
Mas poucos conseguem entender a eternidade
Eu vi um homem que carregava o céu dentro de si
Mas onde ele está agora, ninguém sabe
Eu vi um homem entrando na água...
Que somos muitos...
Ele viu o sol nos olhos
Ele era leve como o vento
Ele olhou além do azul do céu
Quando ele foi, uma lágrima caiu em sua bochecha
Porque somos muitos...