395px

Outono

Lisa Ekdahl

Hösten

Jag såg höstens sista löv
falla från sin gren
där växa nya löv i vår men den trösten är klen
jag såg höstens sista löv sakta segla ner
jag sörjer än inte men gråter inte mer

Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann

Jag såg hösten vandra in
och jag såg sommaren gå ut
jag insåg en minut att allting har ett slut
jag såg en sekund varthän vi alla ska
vi måste alla dö
i alla ingår du och jag

Vart tog den vägen
den där klangen i min röst
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn
jag minns en tid
då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nånting självklart utan bara fanns ibland
vart tog den vägen
den där klangen i mitt bröst
jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn
nu finns den ständigt
den där taggen i mitt bröst
sen du slutade att svara
sen den dagen du försvann

Outono

Eu vi as últimas folhas do outono
caírem do seu galho
onde crescem novas folhas na primavera, mas esse consolo é fraco
Eu vi as últimas folhas do outono lentamente descer
Ainda não estou de luto, mas não choro mais

Pra onde foi
aquele som na minha voz
quando eu ria e chorava e gritava seu nome
Eu lembro de um tempo
quando aquele espinho no meu peito
não era nada certo, mas só existia às vezes
pra onde foi
aquele som no meu peito
Eu gritei até ficar rouco quando chamei seu nome
agora ele está sempre presente
aquele espinho no meu peito
desde que você parou de responder
desde o dia que você desapareceu

Eu vi o outono entrar
e eu vi o verão sair
Eu percebi em um minuto que tudo tem um fim
Eu vi em um segundo pra onde todos nós vamos
nós todos temos que morrer
incluindo você e eu

Pra onde foi
aquele som na minha voz
quando eu ria e chorava e gritava seu nome
Eu lembro de um tempo
quando aquele espinho no meu peito
não era nada certo, mas só existia às vezes
pra onde foi
aquele som no meu peito
Eu gritei até ficar rouco quando chamei seu nome
agora ele está sempre presente
aquele espinho no meu peito
desde que você parou de responder
desde o dia que você desapareceu

Eu vi o outono entrar
e eu vi o verão sair
Eu percebi em um minuto que tudo tem um fim
Eu vi em um segundo pra onde todos nós vamos
nós todos temos que morrer
incluindo você e eu

Pra onde foi
aquele som na minha voz
quando eu ria e chorava e gritava seu nome
Eu lembro de um tempo
quando aquele espinho no meu peito
não era nada certo, mas só existia às vezes
pra onde foi
aquele som no meu peito
Eu gritei até ficar rouco quando chamei seu nome
agora ele está sempre presente
aquele espinho no meu peito
desde que você parou de responder
desde o dia que você desapareceu

Composição: Lisa Ekdahl