Eifur
Eifur tronar åtråvärd i härlighet
Skimrande som fjällbäckens färd mot hav
En resa mörk och lång
Lågor brinner vördande i var mans härd
Helande i renaste begär av kraft
Vädjande och fri
Eifur du brann,evigt jag svor
Eifur min frid i din famn av liv
Söker i din ålderdom den glöd som brann
Skinande gåvor i sin ljuvlighet
Ärligt är ditt ljus
Eifur du brann...
Stjärnor faller sörjande i oändlighet
Isande skärvor av dess liv i mig
Ödet ingen svek
Begråter ditt rike,känslorna lider
Trådar så sköra, av döden du ej kan stjälas
Eifur du brann så klart, ditt liv av ljus
I evighet
Eifur
Eifur resplandece em sua glória
Brilhando como o curso de um riacho até o mar
Uma jornada escura e longa
Chamas queimam reverentes em cada lar
Curando no mais puro desejo de poder
Implorando e livre
Eifur, você queimou, eternamente eu jurei
Eifur, minha paz em seu abraço de vida
Buscando em sua velhice a chama que ardia
Presentes reluzentes em sua doçura
Seu brilho é sincero
Eifur, você queimou...
Estrelas caem, lamentando na eternidade
Fragmentos gélidos de sua vida em mim
O destino não traiu
Lamento seu reino, as emoções sofrem
Fios tão frágeis, da morte você não pode ser roubado
Eifur, você queimou tão intensamente, sua vida de luz
Na eternidade