Gryning
Hör vindens klagande, hör skogens sång
Omkring mig viskar du i tankar bort
Du är som ödets lek
Du är som dödens svek
Där bortom tid och rum
Är inget glömt
Kommen du vännen min
Alltjämt så stark
När allting rämnat har
Så tag min hand
Du är som ödets lek
Du är som dödens svek
Där bortom tid och rum
Är inget glömt
Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
För sista gången skall den smärtan mig nu lämna
När sorgens sista tårar runnit ner
Till jordens svarta mull
I var blomma dväljes en skatt
Spå den stjärna som tiderna sett
Allt är stilla, ursinnet vakar
Drag nu oket, ej skall vi falla utan sorg
Du är som ödets lek
Du är som dödens svek
Där bortom tid och rum
Är inget glömt
Nu stiger solen upp och dagen nalkas åter
Nu skingras dunkla tankar i mitt sinn
För sista gången skall den smärtan mig nu lämna
När sorgens sista tårar runnit ner
Till jordens svarta mull.
Aurora
Ouça o lamento do vento, ouça a canção da floresta
Ao meu redor, você sussurra em pensamentos distantes
Você é como o jogo do destino
Você é como a traição da morte
Lá além do tempo e do espaço
Nada está esquecido
Vem, meu amigo
Sempre tão forte
Quando tudo desmoronou
Então pegue minha mão
Você é como o jogo do destino
Você é como a traição da morte
Lá além do tempo e do espaço
Nada está esquecido
Agora o sol se levanta e o dia se aproxima novamente
Agora pensamentos sombrios se dissipam na minha mente
Pela última vez, essa dor vai me deixar
Quando as últimas lágrimas da tristeza escorrerem
Para a terra negra
Em cada flor habita um tesouro
Aponte aquela estrela que os tempos viram
Tudo está calmo, a fúria vigia
Agora tire o jugo, não vamos cair sem dor
Você é como o jogo do destino
Você é como a traição da morte
Lá além do tempo e do espaço
Nada está esquecido
Agora o sol se levanta e o dia se aproxima novamente
Agora pensamentos sombrios se dissipam na minha mente
Pela última vez, essa dor vai me deixar
Quando as últimas lágrimas da tristeza escorrerem
Para a terra negra.