395px

Café e Lágrimas

Fredriksson Marie

Kaffe Och Tårar

Det var försent när sönda'n kom du var borta redan
Redan vid månens rand ingen ingen höll i din hand
Du var så ensam, ensam i ditt eget land
Det var försent när sången kom du var borta
Redan vid första radens rand ingen ingen röst nådde fram
Allting var så tyst så tyst på nattens strand
Mörkrets skuggor förföljde dej du hann aldrig fram
Innan ditt hjärta stod i brand
Det var försent när sommar'n kom du var borta redan
Redan vid vårens rand ingen ingen kunde hålla dej
Du var mycket starkare större än din egen strand
Och där satt vi utan svar med kaffe och med tårar
åh om vi ändå kunnat hålla dej kvar...
Jag ser en skrattande man han lyser upp vägen vi fann
Att ta vara på varann

Café e Lágrimas

Era tarde demais quando o domingo chegou, você já tinha ido
Já na borda da lua, ninguém, ninguém segurava sua mão
Você estava tão sozinha, sozinha em sua própria terra
Era tarde demais quando a canção chegou, você já tinha ido
Já na borda da primeira linha, ninguém, nenhuma voz chegava até você
Tudo estava tão silencioso, tão silencioso na praia da noite
As sombras da escuridão te perseguiam, você nunca conseguiu chegar
Antes que seu coração pegasse fogo
Era tarde demais quando o verão chegou, você já tinha ido
Já na borda da primavera, ninguém, ninguém conseguia te segurar
Você era muito mais forte, maior que sua própria praia
E lá estávamos nós, sem respostas, com café e lágrimas
Oh, se ao menos pudéssemos te manter por perto...
Eu vejo um homem rindo, ele ilumina o caminho que encontramos
Aproveitar um ao outro

Composição: