395px

Salmo Viking

Frostrike

Vikingapsalm

Rastlös i ditt mäktiga nord du blickar över horisonten så stor vad kan tänkas finnas där du låter dina känslor gå med ditt begär
Med sköld och svärd i din hand drar du ut med drakskepp från hamn för att segla till främmande land för att döda i odens namn
Du seglar i många dar vinden i seglen dom tar och tar slutligen du komma till fiendestrand vad ser du där jo en ohednisk man
Du hoppar från ditt skepp i blint raseri och när du får tag i mannen ber han för sitt liv men detta de skiter du i för det här är fienden som ska smaka på din kniv
Vikingapsalm skall eka igen må det giva styrka åt nordiska män hel eller valhall vi skall låta hatet få tala
Med blod på din hand och hål i hans hals skrattar du åt denna patetiska man som nyss bad för sitt liv han ångrar sig nog nu när han fick se ditt raseri
Du hämtar andan och vad ser du då jo en ful liten by med tusen till du tänker att detta folk kan ej få leva när dom är kristna små iglar
Du hissar dina segel och seglar mot nord men innan vänder du huvudet mot sol och skriker ut med all din kraft att nästa år så kommer jag igen
När du kommer hem till ditt nord berättar du om denna kyrkans hord som fått smaka kniven din då gastar dina fränder i vår är han min
Vikingapsalm skall eka igen må det giva styrka åt nordiska män hel eller valhall vi skall låta hatet få tala

Salmo Viking

Inquieto no teu poderoso norte, você olha para o horizonte tão vasto, o que pode haver lá? Você deixa suas emoções fluírem com seu desejo.
Com escudo e espada na mão, você parte com seu drakkar do porto, para navegar a terras estranhas, para matar em nome de Odin.
Você navega por muitos dias, o vento nas velas vai e vem, e finalmente você chega à praia do inimigo, o que você vê lá? Um homem pagão.
Você salta do seu barco em fúria cega, e quando consegue pegar o homem, ele implora por sua vida, mas você não dá a mínima, pois este é o inimigo que vai sentir sua faca.
Salmo Viking ecoará novamente, que isso dê força aos homens nórdicos, seja em Valhalla ou no Hel, deixaremos o ódio falar.
Com sangue em sua mão e um buraco em sua garganta, você ri desse homem patético que antes implorava por sua vida, ele deve estar se arrependendo agora que viu sua fúria.
Você respira fundo e o que vê? Uma vilazinha feia com mil habitantes, você pensa que esse povo não pode viver, pois são cristãos, pequenas sanguessugas.
Você levanta suas velas e navega para o norte, mas antes, vira a cabeça para o sol e grita com toda sua força que no próximo ano eu voltarei.
Quando você chega em casa no seu norte, conta sobre essa horda da igreja que sentiu sua faca, então seus parentes gritam: "Neste verão, ele é meu!"
Salmo Viking ecoará novamente, que isso dê força aos homens nórdicos, seja em Valhalla ou no Hel, deixaremos o ódio falar.

Composição: