I den stora sorgens famn
I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss..
Så vi når varandra
I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra
I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra
Nos Braços da Grande Tristeza
Nos braços da grande tristeza
Existem pequenos momentos de risada
Como estrelas que aparecem
Saindo da noite da eternidade
E nos primeiros raios do sol
As andorinhas voam para o céu
Para amarrar fios frágeis
Entrelaçar fios
Em uma corda
Entre nós...
Para que possamos nos encontrar
No barulho do tempo difícil
Existem gritos que ninguém ouve
Tudo desaparece em um sussurro
Como quando o vento lentamente morre
Todas as lágrimas secaram
Viraram cristais na minha bochecha
Eu gritei tudo que consegui
Tudo que consegui por você
Você me ouve?
Podemos nos encontrar
Nos rastros do longo inverno
Flores congeladas são pisoteadas
E onde a solidão passa
O frio sempre morde mais
Ainda assim, nunca hesitei
Entre a escuridão ou a luz
Pois quando a lua se apaga
Tudo aponta para você
E do meu lado
Podemos nos encontrar