Skarprättaren
Allt sedan den dagen då han föll för sitt kall
Går allting taktfast mot obeveklig död och förfall
Som en förseglad och förhemligad själ
Skrider han sömngångarlikt in i rollen som dödens träl
Slav under rådlöshetens jämmer
Blomstrande till liemannens skörd
Straffet som ingen man bestämmer
Kedjad till trots med sin efterbörd
Ständigt förföljd av samma hopplösa ledmotiv
Drömmer han ljuvt om tusen slocknande mänskoliv
Flyktiga år av förtvivlan förmörkade hans fromma jag
Och ändå till det bittra slutet skydda han förtappelsens dag
Slav under rådlöshetens jämmer
Blomstrande till liemannens skörd
Straffet som ingen man bestämmer
Kedjad till trots med sin efterbörd
Skarprättaren
Tudo desde o dia em que ele caiu por sua ligação
Tudo corre rápido com a morte implacável e decadência
Como uma alma selada e secretada
Ele escorrega para o papel de escravo da morte em sonambulismo
Escravo durante a agonia do perigo
Desabrochando para a colheita do mentiroso
A penalidade que ninguém decide
Acorrentado apesar de suas consequências
Continuamente perseguido pelo mesmo motivo sem esperança
Ele sonha profundamente com a vida de mil homens extintos
Anos efêmeros de desespero obscureceram seu eu piedoso
E ainda ao amargo fim ele protege o dia da perdição
Escravo durante a agonia do perigo
Desabrochando para a colheita do mentiroso
A penalidade que ninguém decide
Acorrentado apesar de suas consequências