Slutet Hav
Så plötsligt sprack himlen upp
Och för en sekund
Var allt som kallas gråväder
Som bortblåst
Masten stod fastfrusen i det ljumma kölvattnet
Och bildade ett torn mot det som jag är rädd för kallas heligt
En mild bris svepte in över däck
En hägring från ett hemland
Som jag inte visste fanns
Mar próximo
Então, de repente o céu se arrebentou
E por um segundo
Foi tudo chamado clima cinzento
Tão deslumbrado
O mastro ficou congelado no velório morno
E formou uma torre contra o que temo é chamado santo
Uma brisa suave varreu o convés
Uma miragem de uma pátria
Como eu não sabia que existia