Valkyriors Dom
Vågar inte visa sig för svag. Det värker i hans kropp.
Han blundar hårt av slag.
Han fylls av hat av slagets blod, ögon ser en lögn
Meddans själen söker mod
Oden ger han kraft, han slår, marken färgas röd
Ensam stolt han står
Sorgen brinner i hans bröst, segerns sötma ger ej tröst
Liv han ger och liv han tar, skuld till döden allt han har
Hör valkyriors sång i rus: Väntar mörker, väntar ljus?
Narstrand väntar män som svek, vem är värdig, vem är vek?
Vandrar sakta över led. Förvridna kroppars nåd
Av män som en gång stred
Han rör sig tätt intill medan döden sår sin skörd
Inga andetag syns till
Sorgen brinner i hans bröst, segerns sötma ger ej tröst
Liv han ger och liv han tar, skuld till döden allt han har
Hör valkyriors sång i rus: Väntar mörker, väntar ljus?
Narstrand väntar män som svek, vem är värdig, vem är vek?
I en stilla vind valkyriors dom viskar livets lag
En evighet blir tom
I fjärran elden blir till glöd, hans liv nu brunnit ut
Sorgen blev hans död
Sorgen brinner i hans bröst, segerns sötma ger ej tröst
Liv han ger och liv han tar, skuld till döden allt han har
Hör valkyriors sång i rus: Väntar mörker, väntar ljus?
Narstrand väntar män som svek, vem är värdig, vem är vek?
Sorgen brinner i hans bröst, segerns sötma ger ej tröst
Liv han ger och liv han tar, skuld till döden allt han har
Hör valkyriors sång i rus: Väntar mörker, väntar ljus?
Narstrand väntar män som svek, vem är värdig, vem är vek?
Dom dos Valkírias
Não se atreve a mostrar-se fraco. Dói em seu corpo.
Ele fecha os olhos com força por causa dos golpes.
Ele se enche de ódio pelo sangue da batalha, olhos veem uma mentira
Enquanto a alma busca coragem.
Odin lhe dá força, ele ataca, a terra se tinge de vermelho.
Sozinho e orgulhoso ele permanece.
A dor queima em seu peito, a doçura da vitória não traz conforto.
Vida ele dá e vida ele tira, culpa pela morte tudo que ele tem.
Ouça a canção das valquírias em êxtase: Espera a escuridão, espera a luz?
Narstrand espera homens que traíram, quem é digno, quem é fraco?
Caminha devagar pelo caminho. A graça de corpos retorcidos
De homens que um dia lutaram.
Ele se move bem perto enquanto a morte colhe sua ceifa.
Nenhum suspiro é ouvido.
A dor queima em seu peito, a doçura da vitória não traz conforto.
Vida ele dá e vida ele tira, culpa pela morte tudo que ele tem.
Ouça a canção das valquírias em êxtase: Espera a escuridão, espera a luz?
Narstrand espera homens que traíram, quem é digno, quem é fraco?
Em um vento suave, a dominação das valquírias sussurra a lei da vida.
Uma eternidade se torna vazia.
No distante, o fogo se transforma em brasa, sua vida agora se apagou.
A dor se tornou sua morte.
A dor queima em seu peito, a doçura da vitória não traz conforto.
Vida ele dá e vida ele tira, culpa pela morte tudo que ele tem.
Ouça a canção das valquírias em êxtase: Espera a escuridão, espera a luz?
Narstrand espera homens que traíram, quem é digno, quem é fraco?
A dor queima em seu peito, a doçura da vitória não traz conforto.
Vida ele dá e vida ele tira, culpa pela morte tudo que ele tem.
Ouça a canção das valquírias em êxtase: Espera a escuridão, espera a luz?
Narstrand espera homens que traíram, quem é digno, quem é fraco?