Underbara nord
Vid en runstens höjd, jag blickar över dåd
En plats i dimman höljd, där fäder funnit råd
Och där land möter sjö, ser vågor in en dans
Här önskar jag att dö, och ingen annanstans
Du ädla, du sköna, du underbara nord
Jag älskar, dig fagra, du land uppå jord.
Snötäckta berg, mot en himmel gul och blå
I en skog skiftar färg, ger mig kraft och ork att gå
Där vindar piskar hårt, fast den river och den tär
Min vilja fast jag slår, för det liv jag lever här
Du ädla, du sköna, du underbara nord
Jag älskar, dig fagra, du land uppå jord.
Här svävar tanken fri, där vågor slår mot strand
För det land jag lever i, fram till dödens rand
Här brinner jag med lust, här brinner jag med glöd
Ej ensam mot sin död, en eld från kust till kust
Du ädla, du sköna, du underbara nord
Jag älskar, dig fagra, du land uppå jord
Maravilhosa Norte
Em um monte de pedras, eu olho para o passado
Um lugar envolto em névoa, onde os pais encontraram conselhos
E onde a terra encontra o mar, vejo ondas dançando
Aqui eu desejo morrer, e em nenhum outro lugar
Ó nobre, ó bela, ó maravilhosa norte
Eu te amo, ó formosa, tu és a terra sobre a terra.
Montanhas cobertas de neve, contra um céu amarelo e azul
Em uma floresta que muda de cor, me dá força e ânimo para andar
Lá os ventos sopram forte, mesmo que arranquem e desgastem
Minha vontade, mesmo que eu lute, por esta vida que levo aqui
Ó nobre, ó bela, ó maravilhosa norte
Eu te amo, ó formosa, tu és a terra sobre a terra.
Aqui a mente flutua livre, onde as ondas batem na praia
Por esta terra em que vivo, até a beira da morte
Aqui ardo de desejo, aqui ardo com fervor
Não sozinho diante da morte, um fogo de costa a costa
Ó nobre, ó bela, ó maravilhosa norte
Eu te amo, ó formosa, tu és a terra sobre a terra.