Hjaeltars Kall
Inför adel inför kung
inför präst gav han ord ska bli man fast allt för ung
till kungadräckt man gav gevär
han som knappt har styrka nog att bära sköld är militär
inför pojkar inför män
stiger modet över reling genom segel genom lem
svärd som klyver färgas röd
han som sviker han är ensam och utav modet väntar död
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
i hav som förr så stilla var
patroner väcker tysta värn
män som döljer sig i rädsla ifrån skramlet utav järn
hör ropen skalla ha råg i rygg
höj geväret emot axeln må den brinna håll dig skygg
inför pojkar inför män
stiger modet över reling genom segel genom lem
svärd som klyver färgas röd
han som sviker han är ensam och utav modet väntar död
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
i hav som förr så stilla var
Inför adel inför kung
inför präst gav han ord ska bli man fast allt för ung
till kungadräckt man gav gevär
han som knappt har styrka nog att bära sköld är militär
i horisonten brinner vattnet tömmer kraft i svaga ben
skriker ut sin rädsla men det är för sent
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
ser kanoners dans vid för
ser matroser fly från däck
män i gråt dör sorg berör
i unga pojkar ser han skräck
tung är röken som förtär
tung är sorgen som han bär
att inte veta vart han far
i hav som förr så stilla var
O Chamado dos Nobres
Diante da nobreza, diante do rei
Diante do padre, ele disse que seria homem, mas tudo muito jovem
Para a vestimenta real, lhe deram um fuzil
Aquele que mal tem força para carregar um escudo é militar
Diante de meninos, diante de homens
A coragem sobe pela borda, através das velas, através da carne
Espadas que cortam, tingidas de vermelho
Aquele que trai, ele está sozinho e da coragem espera a morte
Vê a dança dos canhões à frente
Vê os marinheiros fugindo do convés
Homens em pranto, a dor os consome
Nos jovens meninos, ele vê o terror
Pesada é a fumaça que devora
Pesada é a dor que ele carrega
Não saber para onde vai
No mar que antes era tão calmo
Balas despertam os silenciosos
Homens que se escondem com medo do barulho do ferro
Ouça os gritos ecoarem, tenha coragem nas costas
Levante o fuzil contra o ombro, que ele queime, mantenha-se escondido
Diante de meninos, diante de homens
A coragem sobe pela borda, através das velas, através da carne
Espadas que cortam, tingidas de vermelho
Aquele que trai, ele está sozinho e da coragem espera a morte
Vê a dança dos canhões à frente
Vê os marinheiros fugindo do convés
Homens em pranto, a dor os consome
Nos jovens meninos, ele vê o terror
Pesada é a fumaça que devora
Pesada é a dor que ele carrega
Não saber para onde vai
No mar que antes era tão calmo
Diante da nobreza, diante do rei
Diante do padre, ele disse que seria homem, mas tudo muito jovem
Para a vestimenta real, lhe deram um fuzil
Aquele que mal tem força para carregar um escudo é militar
No horizonte, a água queima, esvaziando a força em pernas fracas
Grita seu medo, mas é tarde demais
Vê a dança dos canhões à frente
Vê os marinheiros fugindo do convés
Homens em pranto, a dor os consome
Nos jovens meninos, ele vê o terror
Pesada é a fumaça que devora
Pesada é a dor que ele carrega
Não saber para onde vai
Vê a dança dos canhões à frente
Vê os marinheiros fugindo do convés
Homens em pranto, a dor os consome
Nos jovens meninos, ele vê o terror
Pesada é a fumaça que devora
Pesada é a dor que ele carrega
Não saber para onde vai
No mar que antes era tão calmo