Sjaelaro

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro

I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord

Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår

Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går

Ååååååååh

Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär

Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är

Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?

Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn

åååååååååh

Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!

Kom storm och väck liv i kropp och lem!

Och han bjuder livet upp till vals,

Och gillrar en fälla åt döden

Sofia mig väntar så levande varm

jag ska ge av min kropp igen..

Em um buraco de umidade e escuridão, em um lar para almas

Em uma armadura fria e dura, em um túmulo de terra sagrada

Ele se esconde do dia, ele oculta suas pegadas

Mas em segredo, negro e frio, em eterna caça ele vai

Ôôôôôôôh

Sob a terra em descanso inquieto, o vento sussurra para onde a jornada vai

Sofia, o tesouro foi profanado. Vive ainda e é jovem

Você se lembra do rei com sua viúva negra, se lembra do carrasco com a foice na mão?

Você se lembra da sentença por causa da sua virgindade? Sofia com a morte em seus braços

ôôôôôôôôh

Vem nuvens de chuva, despedaça meu lar!

Vem tempestade e traz vida ao corpo e à alma!

E ele convida a vida para a dança,

E arma uma armadilha para a morte

Sofia me espera tão viva e quente

Eu vou dar meu corpo de novo..