Spikar I Mitt Hjaerta
Är varje natt för evigt i en annan värld
Vem är den vise som med vetskap är så lärd
Vem är den hjälten som min oskuld tog till sin
Spikar i mitt hjärta jag ser elden är den min
Kom luft så kall ett hål ett fall
Så oförstörd jag ser min död
Nåt sliter en blodad tand
Nåt biter från min tomma hand
Gråter kom regn gör mig hel
Förlåter min ångest gör mig stel
Hatar allt ni tror jag är
Hånar den spegelbilden som jag klär
Mitt inre blöder min tanke är för rak
Allting var så enkelt men har tappat all min smak
Murar rasar samman stoftet kväver mig igen
Två världar två liv men vad kommer sen
Gråter kom regn gör mig hel
Förlåter min ångest gör mig stel
Hatar allt ni tror jag är
Hånar den spegelbilden som jag klär
Blivit tvingat till att älska en hand har blivit två
Varför fanns där ingen hjälte när mina händer var för små
Händer som höll mig ner någon som andas vill ha mer
Så naken utan vilja jag försvinner i det som sker
Gråter kom regn gör mig hel
Förlåter min ångest gör mig stel
Hatar allt ni tror jag är
Hånar den spegelbilden som jag klär
Cravos no Meu Coração
É cada noite pra sempre em um outro mundo
Quem é o sábio que com conhecimento é tão erudito
Quem é o herói que levou minha inocência pra si
Cravos no meu coração, vejo que o fogo é meu
Vem ar tão frio, um buraco, uma queda
Tão intocado, vejo minha morte
Algo rasga um dente ensanguentado
Algo morde minha mão vazia
Chorando, vem chuva, me faz inteiro
Perdoa minha angústia, me deixa rígido
Odeio tudo que vocês acham que sou
Zombando daquela imagem no espelho que eu visto
Meu interior sangra, meu pensamento é reto demais
Tudo era tão simples, mas perdi todo meu gosto
Muros desmoronam, a poeira me sufoca de novo
Duas mundos, duas vidas, mas o que vem depois
Chorando, vem chuva, me faz inteiro
Perdoa minha angústia, me deixa rígido
Odeio tudo que vocês acham que sou
Zombando daquela imagem no espelho que eu visto
Fui forçado a amar, uma mão virou duas
Por que não havia herói quando minhas mãos eram pequenas demais
Mãos que me seguravam, alguém que respira quer mais
Tão nu, sem vontade, eu desapareço no que acontece
Chorando, vem chuva, me faz inteiro
Perdoa minha angústia, me deixa rígido
Odeio tudo que vocês acham que sou
Zombando daquela imagem no espelho que eu visto