395px

Dom dos Valkírias

Hel

Valkyriors Dom

Vågar inte visa sig för svag.
Det värker i hans kropp.
Han blundar hårt av slag.
Han fylls av hat av slagets blod,
ögon ser är lögn, medan själen söker mod.
Oden ger han kraft han slår.
Marken färgas röd, ensam stolt han står.

Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har,
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus,
snart han väntar vän som svek,
vem är värdig, vem är vek?

Vandrar sakta över led,
förvirdna kroppars nåd,
av män som engång stred.
Han rör sig tätt intill
medan döden sår sin skörd,
inga andetag syns till.

Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har,
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus,
snart han väntar vän som svek,
vem är värdig, vem är vek?

I en stilla vind valkyriors dom
viskar livets lag,
en evighet blir tom
i fjärran, elden blir till glöd,
hans liv nu brunnit ut,
sorgen blev hans död

Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har,
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus,
snart han väntar vän som svek,
vem är värdig, vem är vek?
sorgen brinner i hans bröst,

Sorgen brinner i hans bröst,
segerns söttma ger ej tröst.
Liv han ger och liv han tar,
skuld till döden allt han har,
Hör valkyriors sång i rus,
väntar mörker, väntar ljus,
snart han väntar vän som svek,

vem är värdig, vem är vek?

Dom dos Valkírias

Não se atreve a mostrar fraqueza.
Dói em seu corpo.
Ele fecha os olhos com os golpes.
Ele se enche de ódio pelo sangue da batalha,
os olhos veem que é mentira, enquanto a alma busca coragem.
Odin lhe dá força, ele ataca.
A terra se tinge de vermelho, sozinho e orgulhoso ele permanece.

A dor queima em seu peito,
a doçura da vitória não traz consolo.
Vida ele dá e vida ele tira,
dívida com a morte, tudo que ele tem,
Ouça a canção das valquírias em êxtase,
espera a escuridão, espera a luz,
logo ele espera um amigo que traiu,
quem é digno, quem é fraco?

Caminha devagar pelo caminho,
a graça dos corpos perdidos,
de homens que um dia lutaram.
Ele se move bem perto
enquanto a morte colhe sua ceifa,
não há respiração à vista.

A dor queima em seu peito,
a doçura da vitória não traz consolo.
Vida ele dá e vida ele tira,
dívida com a morte, tudo que ele tem,
Ouça a canção das valquírias em êxtase,
espera a escuridão, espera a luz,
logo ele espera um amigo que traiu,
quem é digno, quem é fraco?

Em um vento suave, o julgamento das valquírias
sussurra a lei da vida,
uma eternidade se torna vazia
à distância, o fogo se transforma em brasa,
sua vida agora se apagou,
a dor se tornou sua morte.

A dor queima em seu peito,
a doçura da vitória não traz consolo.
Vida ele dá e vida ele tira,
dívida com a morte, tudo que ele tem,
Ouça a canção das valquírias em êxtase,
espera a escuridão, espera a luz,
logo ele espera um amigo que traiu,
quem é digno, quem é fraco?
A dor queima em seu peito,

A dor queima em seu peito,
a doçura da vitória não traz consolo.
Vida ele dá e vida ele tira,
dívida com a morte, tudo que ele tem,
Ouça a canção das valquírias em êxtase,
espera a escuridão, espera a luz,
logo ele espera um amigo que traiu,

quem é digno, quem é fraco?

Composição: