Eldjätter
Röken kvaljer kvävande, nät av ångor vävande,
Het, stark och frän… aska av döda kallna…
Knäppande och ringande i höga svarta hopar
Mellan frusna tract
Tåligt manligt, vakande kärlig sömm försakande
Av röda flammor flödande, gel jus ät snärens natt…
Länga är stunderna längt i ödestunderna…
Mil frän folk och hus…
Rävarna gä jagande, skallen gnälla klagande
Som hungergrät från skogarna och frusna hedna hus…
Rävarna gä jagande, skallen gnälla klagande
Som hungergråt frän skogarna och frusna hedna hus…
Snart ar morgon gryende, dä gär jättarna flyende ned till
Hanga hed där trollen under stenar bo
Där lungt bland enama, där är bon i stenarna,
Där blir trollen räddade, i djupa gömslen bäddade
Gigantes de Fumaça
A fumaça sufoca, tece redes de névoa,
Quente, forte e intensa… cinzas de mortos esfriam…
Estalando e soando em altas sombras negras
Entre os campos congelados
Pacientemente masculino, vigilante, amoroso, se sacrificando
De chamas vermelhas fluindo, gel é a noite da armadilha…
Os momentos se alongam em horas de destino…
Milhas longe de pessoas e casas…
As raposas vão caçando, a cabeça lamenta chorando
Como um choro de fome vindo das florestas e das casas congeladas…
As raposas vão caçando, a cabeça lamenta chorando
Como um choro de fome vindo das florestas e das casas congeladas…
Logo a manhã vai surgindo, lá vão os gigantes fugindo para
A colina onde os trolls vivem sob as pedras
Lá, calmos entre as sombras, lá estão os lares nas pedras,
Lá os trolls são salvos, em profundos esconderijos aninhados.