395px

Terra de Ninguém

Ken

Ddensgrnsland

Den hr r fr er i Stockholm
Som det gr snett fr
Jag vet hur det knns
Nr livsgldjen dr
Det brjar i sexan
Man tjafsar med vikarien
Man skiter i skolan
Dr vill man inte va en dagen
Sjuan kom och man drog till matsalen
Men namnet kom inte med i uppropningstalen
Socialen och ett internat p Ecker
Man skrt om alla minnen
Tiden var s jvla sl
Efter halva ttan
Dags fr en att rymma
Tillbaka till torget, softa med dom grymma
Paragraf 12 man blev least efter en vecka
Beskedet kom, r du son till Rebecka
Fuck allt
Nu finns det inget kvar att leva fr
Tunnelbanans brus p perrongen r allt man hr
Det var brott kalla vindar med regn och skur
Nr snuten tog en till Lvsta som ett djur
Isolerad naken med 11 grader Celsius
Inkrupen i ett hrn
Som en liten dammtuss
Nu vill jag ut, tagga hem men det r pansarglas
Hnderna knns blodiga man inser sitt knas.

Jag har alltid fallit
Frska ta tag
Men det finns ingen hjlpande hand
Knns som Gud redan kallat
Snart dags att g ver , till ddens grnsland.

Tio veckor kvar och i pingis blev man proffs
man knde sig som slaven med staten som boss
slckte lampan vid halv 10
somna runt 4
utslngd frn verkligheten
som en liten myra
slngde up en spya
och sket i frukosten
ens frsta besk
blev ett mte med polisen
den bla grisen, i skit, undersker
man nskar han dden
och vill se hur han blder
allt blir kaos
och snart ska man slussas ut
ett nytt hem, Edtesta, nr fan ska det ta slut
nu skulle man plugga fr sitt skolslut betyg
man var flummig genom proven
meckade i smyg
p helgen fick man resa hem
men allt kndes konstigt
killar som man hngde med
gick nu

Terra de Ninguém

Essa aqui é pra você em Estocolmo
Como se tudo estivesse torto
Eu sei como é a sensação
Quando a alegria de viver vai embora
Começa na sexta
A gente briga com o professor substituto
Caga pra escola
Ali, você não quer estar um dia
Chegou o sétimo e a gente foi pra cantina
Mas o nome não apareceu na chamada
Assistência social e um internato em Ecker
A gente escreve sobre todas as memórias
O tempo era tão escroto
Depois da metade do oitavo
Hora de um fugir
De volta à praça, relaxando com a galera
Parágrafo 12, você ficou fora depois de uma semana
A notícia chegou, você é filho da Rebecka
Que se dane tudo
Agora não tem mais nada pra viver
O barulho do metrô na plataforma é tudo que se ouve
Era crime, ventos frios com chuva e tempestade
Quando a polícia te levou pra Långtuna como um animal
Isolado, nu, com 11 graus Celsius
Encolhido em um canto
Como uma pequena bolinha de poeira
Agora eu quero sair, quero ir pra casa, mas é vidro à prova de balas
As mãos estão sangrando, você percebe sua loucura.

Eu sempre caí
Tentando me levantar
Mas não tem mão amiga
Parece que Deus já me chamou
Logo vai ser hora de ir, pra terra de ninguém.

Dez semanas pra acabar e no pingue-pongue você virou profissional
Se sentia como um escravo com o estado como chefe
Apagou a luz às dez e meia
Caiu no sono por volta das quatro
Expulso da realidade
Como uma formiguinha
Vomitou tudo
E cagou pro café da manhã
A primeira visita
Foi um encontro com a polícia
Aquele porco azul, na merda, investigando
Você deseja que ele morra
E quer ver como ele se fode
Tudo vira caos
E logo você vai ser expulso
Um novo lar, Edtesta, quando é que isso vai acabar
Agora você deveria estudar pra sua nota de conclusão
Você estava viajando nas provas
Mexendo escondido
No fim de semana você podia voltar pra casa
Mas tudo parecia estranho
Os caras com quem você andava
Agora estavam.

Composição: