395px

Ô Kalle

Lasse Stefanz

Du Kalle

Hördu Kalle ta fram det gamla spelet ditt
För nu känner vi för en tjoafaderitt
Å med sup under västen börjar benen å gå
Å med rytmen i kroppen börjar pulsen å slå

Med ett brak ifrån vinden kom Kalle med sitt spel
Det var gammalt och slitet och bälgen var ej hel
Men han spela och sjöng så dammet de for
Å det pep å det stånka i bälgen när han drog

Å vi dansa å sjöng
Å över golvet vi flög
Det var tjo det var tjim
Å stämningen var hög
För när Kalle tar spelet ja då är det fest
Å vem som än kommer hit är en välkommen gäst

Kalle drog det gamla spelet sitt
Å varje ton trodde vi var det sista som gick
Det gnällde och skrek så det höll på å gå hål
Men se Kalle han spelade dragspel som få

In i rummet kom Johan å han vråla å skrek
Men vi gav han en snyting så att han teg
För ikväll va det fest det var spel det var dans
Å då ges inga sura miner en chans

Festen tog slut det blev bråk det blev kiv
Alla slogs det blev ett sju helsikes liv
Johan tänkte nu är det ingen som ser
Så han passade på å trampa foten i klaver'

Ô Kalle

Escuta, Kalle, pega seu velho instrumento
Porque agora a gente tá a fim de uma festa
E com um trago na mão, as pernas começam a dançar
E com o ritmo no corpo, o coração começa a pulsar

Com um estrondo do vento, Kalle chegou com seu som
Era velho e surrado, e o fole não tava bom
Mas ele tocava e cantava, e a poeira voava
E fazia barulho e rangia o fole quando ele puxava

E a gente dançava e cantava
E pelo chão a gente voava
Era festa, era alegria
E a vibe tava lá em cima
Porque quando Kalle toca, é festa garantida
E quem chega aqui é sempre bem-vindo

Kalle puxou seu velho instrumento
E cada nota parecia ser a última que ia
Fazia barulho e gritava, quase ia rasgar
Mas olha, Kalle tocava sanfona como poucos

Entrou no quarto o Johan, gritando e berrando
Mas a gente deu um tapa nele pra ele calar
Porque hoje é festa, é música, é dança
E não tem espaço pra cara feia, não

A festa acabou, virou briga, virou confusão
Todo mundo se pegou, foi um verdadeiro pandemônio
Johan pensou: agora ninguém tá vendo
Então ele aproveitou e pisou no teclado.

Composição: