Viterskog

Midnattstimman äro slagen, salgen ur tornets klocka. Ekar ut över nordens land, over viterskog där viter går. Mörkret falla tungt, bryter ned kropp och själ, vintertid väntas kall, fryser blodet i dess kärl. Barfotatryck i snön förtäljer fattigdom och hungerdöd, i ett satans år har det svultit för i viterstigar har de vandrat. Mörkret falla tungt, bryter ned kropp och själ, vintertid väntas kall, fryser blodes i des kärl.

Genom gammelskogen och över fjäll, ovan skyn färdas Maran ikväll, söker dig som öppen ligger mee vekt sinne och du rida in i plagor skall av hon i gråa linne.

Midnight Hour são espancadas, pálido do relógio da torre. Ecos sobre as terras do norte, mais de viterskog onde os brancos vão. A escuridão a cair fortemente, divide o corpo ea mente, o inverno é esperado para o frio, congelando o sangue em seus navios. Pressione com os pés descalços na neve diz pobreza e da fome em poucos anos sangrentos tem fome para a viterstigar eles se desviaram. A escuridão a cair fortemente, divide o corpo ea mente, o inverno é esperado ao frio, blodes congelamento em navio des.

As antigas florestas e sobre as montanhas, acima do céu viajar Maran hoje à noite, à procura de alguém que é open-mee mente fraca e você monta nos tormentos dela é de linho cinza.