Spöke
Allt det blå rinner ut ur mina ögon
På några timmar blir jag hundra år
Jag tappar mark tills bara höghusen ser mig
Orden tar slut och vi går därifrån
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev jag till en främling för dig
Och du drar runt där som ett spöke i mig
Min hud är blöt betong med spår av dina händer
Den stelnar långsamt och blir pansarhård
Jag glömmer av att andas, glömmer vad jag heter
På några timmar blir jag hundra år
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev du till en främling för mig
Men du drar runt där som ett spöke i mig
Jag kände den här staden med dig
Nu går jag runt här som ett spöke i den
Så blev jag till en främling för dig
Och du drar runt där som ett spöke i mig
Fantasma
Todo o azul flui dos meus olhos
Em algumas horas eu terei cem anos de idade
Eu perco terreno até que apenas os prédios altos me vejam
As palavras acabam e nós partimos
Eu conheci esta cidade com você
Agora eu ando por aqui como um fantasma nele
Então eu me tornei um estranho para você
E você se arrasta por aí como um fantasma em mim
Minha pele está molhada de concreto com traços de suas mãos
Ele se solidifica lentamente e se torna uma armadura dura
Eu esqueço de respirar, esqueço qual é o meu nome
Em algumas horas eu terei cem anos de idade
Eu conheci esta cidade com você
Agora eu ando por aqui como um fantasma nele
Então você se tornou um estranho para mim
Mas você se arrasta por aí como um fantasma em mim
Eu conheci esta cidade com você
Agora eu ando por aqui como um fantasma nele
Então eu me tornei um estranho para você
E você se arrasta por aí como um fantasma em mim
Composição: Lovisa Samuelsson