Drakeld
tronar pa badd sa rod
domd att evigt vakta,
en gang luftens okronte kung
nu fjattrad tills tid blir aska
eld sa ren, branner kottet
tander skiljer marg fran ben
sover glomskans
befriande somn
men drommar ger ej
honom vila
en strimma av rok,
svart som opal,
blott stoft av det som
skall komma
eld sa ren, branner kottet,
tander skiljer marg fran ben,
vakna, sprid dina vingar
och lat skuggan harska an en gang.
ondsint, forbittrad,
ruvar pa hamd.
galen av hunger,
tarar av blod...
liv skall ge vika for dod...
...och doden skall komma
for ung som for gammal
och rensa upp landet fran mansklighet
hogt over traden med
vindar av storm,
ett liv for varje ar, vid
helheims rand.
for dagar av pina for
dagar av sorg,
ett hat ar overmaktigt, nu
ni doden skall do.
eld sa ren, branner kottet,
tander skiljer marg fran ben.
vakna, sprid dina vingar
och lat skuggan harska
an en gang
Drakeld
trovão para o mal se rodar
sombra a eternamente vigiar,
um dia o rei do ar sem coroa
agora desvanecido até o tempo virar cinzas
fogo tão puro, queima a carne
acende, separa a medula do osso
dorme a ignorância
libertadora como um sono
mas os sonhos não dão
descanso a ele
uma faixa de fumaça,
preta como opala,
só poeira do que
está por vir
fogo tão puro, queima a carne,
acende, separa a medula do osso,
acorde, espalhe suas asas
e deixe a sombra reinar mais uma vez.
malévolo, amargurado,
aguardando a vingança.
louco de fome,
chorando sangue...
vida deve ceder à morte...
...e a morte virá
tanto para os jovens quanto para os velhos
e limpará a terra da humanidade
alto sobre as árvores com
ventos de tempestade,
um ano de vida, à
beira de Helheim.
por dias de dor por
dias de luto,
um ódio é avassalador, agora
vocês, a morte, devem morrer.
fogo tão puro, queima a carne,
acende, separa a medula do osso.
acorde, espalhe suas asas
e deixe a sombra reinar
mais uma vez.