Stolt utan skam
I tid för glömska då ålder tar dig ut
Då ser jag en viking vars liv snart är slut
Han kämpar med sin vilja över vilset land
Ser åkrar som grönskar ty han känner tidens tand
tiden den tar vad den förmår
men som tur läker tiden sår
ref.
Säg mig det vilken man så stolt utan skam
Med styrka och vilja kämpar han fram
Tanken skola vittna då livets grödor gror
Dunklet skall passera och fylla oss med ro
Han vandrar genom stigen som leder han där fram
fram till det mål som är livets ädla hamn
då begrundar han sin tid den tid som allt har gett
i denna mans ögon begrundas det som setts
tiden den tar vad den förmår
men som tur läker tiden sår
Orgulhoso e Sem Vergonha
Em tempos de esquecimento, quando a idade te leva
Vejo um viking cujo fim já se aproxima
Ele luta com sua vontade por terras perdidas
Vê campos que florescem, pois sente o tempo a morder
o tempo leva o que pode
mas, por sorte, o tempo cura as feridas
ref.
Diga-me, qual homem tão orgulhoso e sem vergonha
Com força e vontade, ele avança
Os pensamentos vão testemunhar quando os frutos da vida brotam
A escuridão vai passar e nos encher de paz
Ele caminha pela trilha que o leva adiante
Até o destino que é o porto nobre da vida
Então ele reflete sobre seu tempo, o tempo que tudo deu
Nos olhos desse homem, reflete o que foi visto
o tempo leva o que pode
mas, por sorte, o tempo cura as feridas