Eldsjäl
Han lade sig sakta ner så tung med gråten i sin hals
Han tycktes höra röst i rum men där fanns ingen alls
Han fyllde kroppen sin med mjöd hans ögon sjönk ihop
För att återfödas i en dröm till hjältars glädjerop
Där brinner jag förutan glöd där växer jag mig stark
Brynjan min får motstå slag och aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk där eldar brinner än
I stilla mörker väntar han där månen kastar sken
I ensamhet han lider ont och hjärtat känns som sten
Från händer rinner blodet tjockt han faller tungt ihop
Blommor föds och blommor dör hör hjältars sorgerop
Hans sorg nu funnit frid i jord en hjältes grav han skänkts
En sista sång bär vinden bort i regn en viskning dränks
En resa lång jag ändat nu, min kropp den sjönk ihop
Livet gav och livet tog, hör hjältars sorgerop
Alma de Fogo
Ele se deitou devagar, tão pesado com a dor na garganta
Ele parecia ouvir vozes no quarto, mas não havia ninguém
Preencheu seu corpo com hidromel, seus olhos se fecharam
Para renascer em um sonho ao clamor de heróis
Aqui eu ardo sem brasa, aqui eu me fortaleço
Minha armadura resiste a golpes e nunca recuo
Amor pela nossa pátria dá força e coragem aos homens
Honra ao nosso querido povo, onde fogueiras ainda ardem
No silêncio da escuridão, ele espera onde a lua brilha
Na solidão, ele sofre e seu coração é como pedra
Dois mãos escorrem sangue espesso, ele cai pesadamente
Flores nascem e flores morrem, ouça os lamentos dos heróis
Sua dor agora encontrou paz na terra, uma sepultura de herói lhe foi dada
Uma última canção é levada pelo vento, em chuva um sussurro se afoga
Uma longa jornada eu terminei agora, meu corpo se desfez
A vida deu e a vida tirou, ouça os lamentos dos heróis