Tiden Som Komma Skall
Årtusenden har ärrat
nordens land,
där ståt en gång gjöt
heder och ära.
Över berg, genom skog,
ses vi nu komma,
blod skall igen dränka
urmoderns jord.
Dagar flyr iväg,
inför min skugga.
Jag smeker tiden,
med mitt mörker.
Över berg, genom skog,
ses vi nu komma.
Blod skall igen dränka
urmoderns jord.
Längtan att än...än en gång härska,
stark likt stålet i min klinga.
Tiden som var åter komma,
när nattens skuggor vaknar till liv.
Dagar flyr iväg, inför
min skugga
Jag smeker tiden med
mitt mörker.
Av tidens ändlöst svarta minnen,
byggdes mitt slott vid
horisontens rand.
En ny tidsålder skall komma,
född under nordstjärnans
silverne glans...
O Tempo Que Virá
Milênios marcaram
as terras do norte,
donde um dia se forjou
honra e glória.
Sobre montanhas, através de florestas,
nos vemos agora chegar,
sangue novamente inundará
a terra da mãe ancestral.
Os dias fogem,
perante minha sombra.
Eu acaricio o tempo,
com minha escuridão.
Sobre montanhas, através de florestas,
nos vemos agora chegar.
Sangue novamente inundará
a terra da mãe ancestral.
A ânsia de ainda... mais uma vez reinar,
forte como o aço na minha lâmina.
O tempo que foi voltará,
quando as sombras da noite ganharem vida.
Os dias fogem, perante
minha sombra.
Eu acaricio o tempo com
minha escuridão.
Dos infinitos e negros recuerdos do tempo,
construí meu castelo na
borda do horizonte.
Uma nova era virá,
nascida sob o brilho prateado da
estrela do norte...