Raadh
Minns ni ännu vår tid
Som har vandrat hän
Väsen famnar oss ut I sin gärd
Ett eko av ett land I krafters brand
Tärd av eldarnas dans
Rök till bergahärd
Lämnat hamn men inte band
I hugsten kvar, I väntan giva svar
Ännu står där ristad sten
Om hednakrafters forna sken
Om nattens dolk, om genfärdsfolk
Täljer runor om vår färd och gamla värld
Djupt I bergen dväljs vi kvar,
Sinnets bot I gott förvar
Vakanda över era liv, I er irrfärd,
I en värld som blivit tärd
Djupt I bergen dväljs vi kvar,
Sinnens bot I gott förvar
Vakar över era liv, I er färd,
Er sorg, I ödets väv
Raadh
Lembre-se ainda do nosso tempo
Que caminhou até aqui
Seres nos abraçam em seu cercado
Um eco de uma terra em chamas
Consumidos pela dança das chamas
Fumaça até a montanha
Deixamos o porto, mas não os laços
Na pedra do coração, esperando dar respostas
Ainda está lá a pedra gravada
Sobre o brilho dos antigos poderes pagãos
Sobre a adaga da noite, sobre o povo do retorno
Talhando runas sobre nossa jornada e o velho mundo
Profundamente nas montanhas nos escondemos,
O remédio da mente em bom abrigo
Vigilantes sobre suas vidas, em sua errância,
Em um mundo que se tornou desgastado
Profundamente nas montanhas nos escondemos,
O remédio da mente em bom abrigo
Vigilantes sobre suas vidas, em sua jornada,
Sua dor, na teia do destino