En Värld I Brand
Tusen år av hat
I sekel är han fjättrad
med längtan av att dödliga skall blöda
När allting grips av köld
och fimbulvintern härjar
Människan ska sin egen broder dräpa
Och ruttna segel skymtas
En stank av död från fjärran
Och Nagelfar skall färga haven röda
Gjallarhornet ekar
och livets grenar skälver
ty jättar med enorma klippblock släpar
Sviken utav asar, men känner än dess blodsmak
Ett vrål som skälver marken är tusen år av hat
Gapet sträcks från himmel till jord
när Fenrisulven oden slukar
Men Vidar sin fader hämnar
En värld i brand och berg som rämnar
Ruttna segel skymtas
En stank av död från fjärran
Och Nagelfar skall färga haven röda
Gjallarhornet ekar
och livets grenar skälver
ty jättar med enorma klippblock släpar
Enhärjarna tågar ut på Vigrids slätter
Bifrost tyngs och rungar av jättars fötter
Järva män förgås av ormens etter
och Nidhögg blickar upp från livets rötter
Um Mundo em Chamas
Mil anos de ódio
Por séculos ele está preso
com a ânsia de que os mortais sangrem
Quando tudo é tomado pelo frio
E o inverno fimbul devasta
O homem irá matar seu próprio irmão
E velas podres aparecem
Um fedor de morte vem de longe
E Naglfar irá tingir os mares de vermelho
O Gjallarhorn ecoa
e os ramos da vida tremem
pois gigantes arrastam enormes rochas
Traído pelos deuses, mas ainda sente o gosto do sangue
Um rugido que faz a terra tremer é mil anos de ódio
A fenda se estende do céu à terra
quando o lobo Fenris devora Odin
Mas Vidar vinga seu pai
Um mundo em chamas e montanhas que se partem
Velas podres aparecem
Um fedor de morte vem de longe
E Naglfar irá tingir os mares de vermelho
O Gjallarhorn ecoa
e os ramos da vida tremem
pois gigantes arrastam enormes rochas
Os berserkers marcham pelas planícies de Vigrid
Bifrost se curva e ressoa sob os pés dos gigantes
Homens valentes são consumidos pelo veneno da serpente
e Nidhögg olha para cima das raízes da vida