Frmlingen
Och det kom en man till byn just den dagen vintern slog till,
nr den frsta snn frgat himlen gr,
och man undrade vem det var.
Det fanns styrka i hans blick av den sort de inte frstod.
Det fanns nt som skrmde och nt som bad,
det var bara faran de sg.
p en plats dr allt str still, dr r rdsla strre n mod,
Dr blir otryggheten en egen vrld
dr en frmling inte fr plats.
Och i yrsnn stod han tyst nr han sg hur det skulle bli,
fr ur rdsla vxer fientlighet
och den vaktar p sitt revir.
Blir man fdd till frmling, vad hnder sen?
Och han knde att han frstod.
Men i yrsnn stod han kvar, nr hans fotspr suddades ut.
Det fanns inget att g tillbaka till
frn den dagen vintern slog till.
Allt han hrde var sin egen rst, och den sa att han skulle g.
Dit han kommit var det vinter jmt, men han mste leva nd,
P en vg till ingenstans sg han livet fara frbi.
Han sg dd och krlek och allt han drmt,
men han knde att han var fri.
Han var fri fr han var dr, nr han ville kunde han g.
Men han mste leva sitt eget liv.
Kanske var han hemma nd.
Och i yrsnn stod han kvar, nr hans fotspr suddades ut.
Det fanns inget att g tillbaka till
frn den dagen vintern slog till.-
O Estranho
E chegou um homem na vila justo no dia em que o inverno chegou,
quando a primeira neve perguntou ao céu,
e as pessoas se perguntaram quem ele era.
Havia força em seu olhar, de um tipo que eles não entendiam.
Havia algo que assustava e algo que pedia,
era apenas o perigo que eles viam.
Em um lugar onde tudo fica parado, onde o medo é maior que a coragem,
Onde a insegurança se torna um mundo próprio
onde um estranho não tem lugar.
E na nevasca, ele ficou em silêncio ao ver como tudo ia ser,
porque do medo cresce a hostilidade
e ela vigia seu território.
Se nasce um estranho, o que acontece depois?
E ele sentiu que entendia.
Mas na nevasca, ele permaneceu, enquanto suas pegadas se apagavam.
Não havia nada para voltar
desde o dia em que o inverno chegou.
Tudo que ele ouviu foi sua própria voz, e ela dizia que ele deveria ir.
Onde ele chegou, era inverno o tempo todo, mas ele precisava viver ainda,
Em um caminho para lugar nenhum, ele viu a vida passar.
Ele viu morte e amor e tudo que sonhou,
mas ele sentiu que era livre.
Ele era livre porque estava lá, quando queria, podia ir.
Mas ele precisava viver sua própria vida.
Talvez ele estivesse em casa ainda.
E na nevasca, ele permaneceu, enquanto suas pegadas se apagavam.
Não havia nada para voltar
desde o dia em que o inverno chegou.