395px

Na Última Hora da Noite

Nordman

I nattens sista timma

Sitter du i mörkret
och sörjer det som var
så fastnar du i tiden
fast ingenting finns kvar

Du slår dig själv i bojor
som du smitt av bitterhet
och ingen tar sig in i
din värld av ensamhet.

Livet kan vara din vän,
först när du lever.
Ödet kan formas igen,
bojorna brytas än.
Döden ska komma till dig,
vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej
hämtar han dig ändå.

I nattens sista timma
när lågan flämtat till
då vaknar också döden
och frågar vad du vill.
Han väntar där i mörkret
som tätnar i ditt hus.
Befriar dig från skuggor
och blåser ut ditt ljus.

Livet är bara ett lån,
du är en låga,
var den än kommer ifrån
tändes den dock för dig.
Håll den så länge du kan,
livet är att våga.
Bara en gnista som brann,
var ändå ljus för mig.

Vad finns kvar av det
du hade då i en tid
som inte längre finns.
Väntar livet i det stora blå,
när du vågat lämna allt du minns?

Livet är bara ett lån,
du är en låga,
var den än kommer ifrån
tändes den dock för dig.
Håll den så länge du kan,
livet är att våga.
Bara en gnista som brann,
var ändå ljus för mig.-

Na Última Hora da Noite

Você está sentado na escuridão
e lamenta o que passou
então você fica preso no tempo
mesmo que nada tenha restado

Você se coloca em correntes
que você mesmo forjou com amargura
e ninguém consegue entrar na
sua bolha de solidão.

A vida pode ser sua amiga,
só quando você realmente vive.
O destino pode ser moldado de novo,
as correntes podem ser quebradas ainda.
A morte vai chegar até você,
quem é que escapa?
Se você está satisfeito ou não
ela te leva de qualquer jeito.

Na última hora da noite
quando a chama se apaga
então a morte também acorda
e pergunta o que você quer.
Ela espera ali na escuridão
que se intensifica na sua casa.
Te liberta das sombras
e apaga sua luz.

A vida é apenas um empréstimo,
você é uma chama,
seja de onde vier
ainda assim ela foi acesa para você.
Segure-a o máximo que puder,
a vida é para quem tem coragem.
Apenas uma faísca que queimou,
mas ainda assim foi luz para mim.

O que resta do que
você tinha naquela época
que não existe mais?
A vida espera no grande azul,
quando você ousar deixar tudo que lembra?

A vida é apenas um empréstimo,
você é uma chama,
seja de onde vier
ainda assim ela foi acesa para você.
Segure-a o máximo que puder,
a vida é para quem tem coragem.
Apenas uma faísca que queimou,
mas ainda assim foi luz para mim.

Composição: Mats Wester / Py Bäckman