Blus-Blues
Hennes blus är gul och hon har blåa jeans
Som hon har köpt på Gul & Blå
Hennes fötter saknar markkontakt
För skorna har en jättehög platå
Och jag undrar vad hon tänker
På sin halta promenad
Hennes tajta brallbak blänker
Men hon verkar inte glad
Hon tycks ha nog av hur hon tar sej ut
Tills hon har tagit sej in till slut
Hennes ögon verkar släckta
Under ögonlock i silvervitt och blått
Hennes blickar riktas framåt
De har inte vikit alls där hon har gått
Om man talar till den damen
Kan man känna sej ganska viss
Om att inte få nått svar men
Hennes ögon åker hiss
Och visst känner man sej tacksam som publik
När man får se ett livs levande lik
Blus-Blues
A blusa dela é amarela e ela tá de jeans azul
Que ela comprou na Gul & Blå
Os pés dela não tocam o chão
Porque o salto é altíssimo, é de dar medo
E eu me pergunto o que ela pensa
Enquanto caminha meio torta
O bumbum dela brilha na calça
Mas parece que não tá feliz
Ela parece cansada de como se apresenta
Até que finalmente ela se encaixa
Os olhos dela parecem apagados
Debaixo das pálpebras prateadas e azuis
O olhar dela tá sempre à frente
Não desviou nem um pouco enquanto andava
Se você falar com essa mulher
Pode se sentir meio inseguro
De não receber resposta, mas
Os olhos dela tão subindo e descendo
E é claro que a gente se sente grato como plateia
Quando vê um zumbi de carne e osso