Kalabaliken
Känn hur kalabaliken börjar smyga sej in
I varje skrymsle och i varje vrå
Känn hur den stora paniken kryper under ditt skinn
Och hur du vill krypa ur ditt skal och gå
I kromosomer och slå
Allting som du träffar på
Se hur auktoriteten studsar in, han är klädd
I fräcka pjuck, han är en listig freak
Se hur den lille poeten floppar ur och blir rädd
För varje bokstav och förflugen pik
Han är sej alls inte lik
Han rimmar iväg i panik
Han svimmar omkull med ett skrik
Han vaknar upp i raseri
Men allting pendlar så fort
Det måste sluta med en ljudlig duns
Han skruvas upp till hysteri
Och måste stänga sin port
En stund och stampa loss sin rätta stuns
Sen vill han lätta bums
Känn hur irritationer börjar sprida sitt gift
Från din panna till din ömma häl
Känn hur aggressioner ständigt jobbar i skift
Med kapten Ågren i din kluvna själ
Och tar kaptenen befäl
Då e're tack och farväl
Känn hur abstinensen alltid griper omkring dej
Varje gång du fått en färsk idé
Känn hur intelligensen redan tappat sitt sting
Och att allt låter som en nött kliché
Du blir så trött och blasé
Och lite för stött och för sne
Sen e're dött och passé
Och du står i din periferi
Som en knäckt eremit
Som bryter samman av ett vänligt ord
Du känner dej lika fri som en hungrig bandit
Som smörjer kråset vid en furstes bord
Vilken ljuvlig jord
O, vicken ljuvlig jord, ja, vicken ljuvlig jord
En jävligt ljuvlig jord
A Confusão
Sinta como a confusão começa a se infiltrar
Em cada canto e em cada espaço
Sinta como o pânico enorme rasteja sob sua pele
E como você quer sair da sua casca e andar
Em cromossomos e bater
Tudo que você encontra pelo caminho
Veja como a autoridade entra pulando, ele está vestido
Com um tênis ousado, ele é um malandro esperto
Veja como o pequeno poeta se assusta e fica com medo
De cada letra e de uma alfinetada passada
Ele não é nada parecido
Ele rima em pânico
Desmaia com um grito
Ele acorda em fúria
Mas tudo oscila tão rápido
Tem que acabar com um barulho estrondoso
Ele é levado à histeria
E precisa fechar sua porta
Por um tempo e soltar seu verdadeiro ritmo
Então ele quer se livrar de vez
Sinta como as irritações começam a espalhar seu veneno
Da sua testa até seu calcanhar sensível
Sinta como as agressões trabalham em turnos
Com o capitão Ágren na sua alma dividida
E quando o capitão assume o comando
É um "tchau e benção"
Sinta como a abstinência sempre te envolve
Toda vez que você tem uma ideia nova
Sinta como a inteligência já perdeu seu brilho
E tudo soa como um clichê batido
Você fica tão cansado e blasé
E um pouco ofendido e meio torto
Então tudo fica morto e ultrapassado
E você está na sua periferia
Como um eremita quebrado
Que desmorona com uma palavra gentil
Você se sente tão livre quanto um bandido faminto
Que se farta à mesa de um príncipe
Que terra deliciosa
Oh, que terra deliciosa, sim, que terra deliciosa
Uma terra incrivelmente deliciosa