Kärlek
Jag går ensam på en gata
Jag går ensam på ett torg
Jag går ensam genom staden där jag känner alla
Förra helgen var det visst en storm I Göteborg
Låt den komma, låt den komma
Jag kan inte falla
För snart så går jag fram och tar din hand utan att fråga
Och även om jag skäms så står jag kvar, jag tror jag vågar
Gå upp nu är det morgon
Ja, gå upp klockan är sju
Vi går upp så fort vi kan och springer ut på gatan
Ingenting kan stoppa mig så länge du är du
Och jag säger vad jag vill
Och jag kan sluta prata
För snart så går jag fram och tar din hand utan att fråga
Och även om jag skäms så står jag kvar, jag tror jag vågar
Stå här bredvid mig så kan vi allt vi aldrig kunnat
Vi säger nej till allting dumt och går där isen är som tunnast
Amor
Eu ando sozinho numa rua
Eu ando sozinho numa praça
Eu ando sozinho pela cidade onde conheço todo mundo
No fim de semana passado, parece que teve uma tempestade em Göteborg
Deixa vir, deixa vir
Eu não posso cair
Pois logo vou me aproximar e pegar sua mão sem perguntar
E mesmo que eu sinta vergonha, eu fico aqui, acho que vou me arriscar
Levanta agora, já é de manhã
É, levanta, já são sete horas
A gente se levanta o mais rápido que pode e corre pra rua
Nada pode me parar enquanto você for você
E eu digo o que eu quero
E eu posso parar de falar
Pois logo vou me aproximar e pegar sua mão sem perguntar
E mesmo que eu sinta vergonha, eu fico aqui, acho que vou me arriscar
Fique aqui do meu lado e podemos tudo que nunca conseguimos
Dizemos não a tudo que é bobo e vamos onde o gelo é mais fino