Dödens Sömn
Säg mig du min sköna mö
Med läppar som av blod,
Var är du nu, du vit som snö
Som förr i fönstret stod
Galgar pryder nu vart hörn
Av slottet där du bor
Långsamt slingrar rosentörn
Sig runt ditt fängslotorn
Dömd att sova Dödens sömn
Ifrån andras blickar gömd
Sömnlös dvala utan dröm
Dömd till att sova Dödens sömn
Vargarna ylar utanför
De skriker ut sin sorg
Jag tror de hoppas att du hör
Dem inifrån din borg
Minns du ännu vad du gjort
Med flickorna som fann
Vägen fram till slottets port
Och därefter försvann?
Dömd att sova Dödens sömn
Ifrån andras blickar gömd
Sömnlös dvala utan dröm
Dömd till att sova Dödens sömn
Fyra år förflutit har
Slottet är som förr.
Galgarna hänger ännu kvar
Stängd är varje dörr
Vinden viner utanför
Regnet öser ner
Stormen river i rosentörn
Du vaknar aldrig mer
Dömd att sova Dödens sömn
Ifrån andras blickar gömd
Nu är du förlöst från Dödens sömn
Borta för alltid, men kvar som en dröm
Jag saknar dig du sköna mö
Med läppar som av blod
Jag sörjer dig du vit som snö
Som förr i fönstret stod....
O Sono da Morte
Diga-me, minha bela moça
Com lábios de sangue,
Onde você está agora, tão branca quanto a neve
Que antes estava na janela.
Cabides agora enfeitam cada canto
Do castelo onde você mora.
Devagar, a roseira se enrosca
Ao redor da sua torre de prisão.
Condenada a dormir, o Sono da Morte
Escondida dos olhares alheios.
Um torpor sem sono, sem sonho,
Condenada a dormir, o Sono da Morte.
Os lobos uivam do lado de fora
Gritando sua dor.
Acho que eles esperam que você ouça
De dentro do seu castelo.
Você ainda se lembra do que fez
Com as garotas que encontraram
O caminho até o portão do castelo
E depois desapareceram?
Condenada a dormir, o Sono da Morte
Escondida dos olhares alheios.
Um torpor sem sono, sem sonho,
Condenada a dormir, o Sono da Morte.
Quatro anos se passaram
O castelo é como antes.
Os cabides ainda estão pendurados
Cada porta está trancada.
O vento uiva do lado de fora
A chuva cai sem parar.
A tempestade arranca a roseira
Você nunca mais vai acordar.
Condenada a dormir, o Sono da Morte
Escondida dos olhares alheios.
Agora você está livre do Sono da Morte
Fora para sempre, mas ainda como um sonho.
Eu sinto sua falta, bela moça
Com lábios de sangue.
Eu lamento por você, tão branca quanto a neve
Que antes estava na janela....