Moränformationer
En dimma sakta sveper över furupräglat stenhällsbord
Som skapats utav tidens tand så långt upp uti iskall nord
Där bergjättar och vitterfolk vid bordet satt och skrockade
Om milans män som gygrorna så lömskt och sinnligt lockade
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
En stillsam vind mot hällen slår och möter runors märken
Där osynlig bergjättevägg skyddar den grymma värken
Som repats uti bordets själ sen hedna dagars svunna tid
Men endast en av bergjättarna nu står kvar så blid
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Han envist kämpar för sin tid, vill blott en timme leva
En jättearm i stormblåst vind, herkuliskt den nu veva
Men en än gång hans hedna tro mot nutiden ger vika
Ty trots hans hjärteblod så varmt, hans armar honom svika
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Falnar vid sten och snår
Nu endast ett fragment utav stenhällebordet äro kvar
Och ingen på dess frågor någonsin kunna få ett säkert svar
Vi kan blott stå och se på hur vårt arv så hedniskt, grävs ner
Men vi som ej glömt bort den sanna styrkan ifrån Norden
Nu mot stjärnklar natthimmel blott ser
Formação de Morena
Uma névoa lentamente se espalha sobre a mesa de pedra marcada por pinheiros
Criada pela ação do tempo, tão longe no gélido norte
Onde gigantes das montanhas e seres místicos sentavam à mesa e riam
Sobre os homens da milha que as bruxas, astuciosas e sensualmente, atraíam
Uma formação de morena
Tão majestosa na noite se ergue
Criada por gigantes das montanhas
Um vento suave bate na pedra e encontra os sinais das runas
Onde uma invisível parede de gigantes protege a dor cruel
Que se gravou na alma da mesa desde os dias pagãos que se foram
Mas apenas um dos gigantes agora permanece tão sereno
Uma formação de morena
Tão majestosa na noite se ergue
Criada por gigantes das montanhas
Ele luta teimosamente por seu tempo, quer viver apenas uma hora
Um braço gigante na tempestade, hercúleo, agora se agita
Mas mais uma vez sua fé pagã cede ao presente
Pois apesar de seu sangue quente, seus braços o traem
Uma formação de morena
Tão majestosa na noite se ergue
Criada por gigantes das montanhas
Desvanecendo-se entre pedras e arbustos
Agora apenas um fragmento da mesa de pedra permanece
E ninguém pode obter uma resposta segura para suas perguntas
Só podemos ficar e observar como nosso legado, tão pagão, é enterrado
Mas nós que não esquecemos a verdadeira força do Norte
Agora apenas olhamos para o céu noturno estrelado