Griftenatt
Regnet piskar den häll
Av det berg där skuggor gror
Kallt är månens sken
Fast i nattens klor
En öde plats upp på en höjd
Mystisk och morbid
Griftenatt
Här samlas väsen av en natur
Så vederstyggligt sjuk
Gengångare från döda män
Draperade i svepeduk
Månen kallar dem till liv
De hemsöker den plats
Där döden gav sin sista giv
Och livet har ersatts
Om natten kan man se dem gå
Genom träsk och skog
Diffusa väsen, gastar, maror
Av banemän som dog
Griftenatt
Ingen vågar sig längre hit
Det blir alltid deras fall
Döden tar sig in i deras andetag
Och följer månens kall
Griftenatt
Os cílios chuva cair
Da montanha de sombras cresce
Frio é o luar
Embora nas garras da noite
Um lugar deserto em uma colina
Misteriosa e mórbida
Griftenatt
Ele reúne a essência da natureza
Como abominável doente
Fantasmas de homens mortos
Envolto em svepeduk
Lua chama-los para a vida
Eles assombrar o lugar
Onde a morte deu a sua mão final
E a vida foi substituída
À noite você pode vê-los ir
Através de pântanos e florestas
seres difusas, fantasmas, demônios
De assassinos que morreram
Griftenatt
Ninguém ousa mais aqui
Haverá sempre os seus casos
Morte leva em sua respiração
E segue o frio lunar