När Himlen Svartnar
Domedag nalkas, horisonten rämnar
Stormens grepp ingenting lämnar
Otyglad, kaotisk vrede
Den svarta dödens skede
En era av mörker, en era svart
Skyn kommer bli bestående matt
När himlen är svart av fördärv
Dagen svartnar, luften blir grå
En vinterstorm river allt som den når
Jorden tar sitt sista andetag
Innan den förtvinar i frostens sarkofag
Livet vek hädan för döden så diger
Gömd i tjälen för evigt och tiger
Dold under mark, stilla elegi
Dold under vargavinterns hårda regim
Som sliter och river och söndrar allting
Livet som var är nu ingenting
En era av mörker, en era svart
Skyn kommer bli bestående matt
När himlen är svart av fördärv
När vintern förvaltar sitt arv
När kylan blir dödens förvärv
När himlen är svart av fördärv
Quando o céu fica preto
Doomsday aproximando splits horizonte
não deixa nada de aderência tempestade
Desenfreada, fúria caótica
O estágio morte negra
Uma era de escuridão, uma era negra
O céu vai se tornar mate duradouro
Quando o céu é preto com ferrugem
O dia escurece, o ar torna-se cinza
A tudo tempestade de inverno que se rasgue atinge
Terra dá seu último suspiro
Antes da atrofia do sarcófago geada
A vida virou de agora em diante a morte como o preto
Escondido no gelo para sempre e Tiger
Escondido sob o chão, ainda Elegy
Escondido sob regime severo do inverno lobo
Como rasgos e lágrimas e divide tudo
A vida era agora nada
Uma era de escuridão, uma era negra
O céu vai se tornar mate duradouro
Quando o céu é preto com ferrugem
Quando o inverno gere o seu património
Quando o frio se torna aquisição de morte
Quando o céu é preto com ferrugem