395px

Você Já Pensou na Sua Própria Sepultura

Snook

Har Du Tänkt På Dnin Egen Begravning

Tanken har väl snuddat mig
men aldrig att den nuddat mig
på nått sett inte tänkt mig att de skulle va såhär(men så var det ändå liksom)

Tanken har väl snuddat mig
men aldrig att den nuddat mig
på nått sett inte tänkt mig att de skulle va såhär

För det är med stor sorg som vi tar farväl av vägen åt
nära och kära som har samlats på begravningen
han var ju en av oss sen av oss
en av oss människor, en av oss män i sko
bara kranen finns kvar av medlemmen i woods
Det flesta av oss känner en ofantliga tomhet
Känns som den första stunden e som lugnet efter stormen
Paus, stopp, stäng kan kännas tungt men jag vet att
man faller upp å inte neråt som regn
Faller en faller alla allt de konstig som har hänt
skit svårt grepp å iallafall it's over your head
för livet kan verka så snabbt medans döden verkar långsam
ett exotiskt inslag mindre i ett avlångt land
För är borta är saknad
han har somnat kommer aldrig mer att vakna
men nånstans så finns han om man intalar sig själv
nånstans finns han om man intalar sig

Tanken har väl snuddat mig
men aldrig att den nuddat mig
på nått sett inte tänkt mig att de skulle va såhär

Tanken har väl snuddat mig
men aldrig att den nuddat mig
på nått sett inte tänkt mig att de skulle va såhär

(Yes) Rikta blickarna mot himmelen å sikta helt fel
ni borde rikta dom ner för jag finns mitt ibland er
(hör) tårar tar mark men det är väl ingen som ser
min vålnad är stark så det är väl inget problem
ett dussin röda rosor föll när våren slutar blomma
musiken den förevigas när fågeln slutar sjunga
jagade allt utan att jag visste om det
förstod det först när jag gick misste om de
ödets ironi har väl sitt finger med i spelet
(da,da,da,da,da) jag lever imperfekt i presens
jag e inte rädd för att dö inte rädd för döden(rädd för döden)
så som, berättarens öde
Det e som dom säger sanna mina ord
(vi,vi, vi) Vi kanske dör men vi stannar på denna jord
en dag kanske insikt frälsar dig om ni inte saknar
mig nu har ni ju aldrig älskat mig

Tanken har väl snuddat mig
men aldrig att den nuddat mig
på nått sett inte tänkt mig att de skulle va såhär
(men så va de så att eh)

Tanken har väl snuddat mig
men aldrig att den nuddat mig
på nått sett inte tänkt mig att de skulle va såhär

då börjar vi närma oss början av slutet och slutet av början
så lyssna upp alla förvirrade resonärer som e med på den här resan
som inte vet vad dom ska men dom ska komma dit
som tycker att förvirrade e ett negativt ord
man behöver inte vet man ska man behöver bara veta att man ska komma dit
wooooowoooowooooowooo
Tack!!

Você Já Pensou na Sua Própria Sepultura

A ideia já passou pela minha cabeça
mas nunca que ela realmente me tocou
De jeito nenhum pensei que seria assim (mas foi assim, né)

A ideia já passou pela minha cabeça
mas nunca que ela realmente me tocou
De jeito nenhum pensei que seria assim

Pois é com grande tristeza que nos despedimos do caminho
De amigos e amados que se reuniram no velório
Ele era um de nós, depois se foi de nós
Um de nós humanos, um de nós homens na vida
Só a torneira ficou do membro da floresta
A maioria de nós sente uma imensa falta
Parece que o primeiro momento é como a calma após a tempestade
Pausa, para, fecha, pode parecer pesado, mas eu sei que
A gente cai pra cima e não pra baixo como a chuva
Caiu um, caíram todos, tudo que é estranho que aconteceu
É difícil de lidar e, de qualquer forma, está além da sua compreensão
Porque a vida pode parecer tão rápida enquanto a morte parece lenta
Um elemento exótico a menos em um país extenso
Pois quem se foi é sentido
Ele adormeceu, nunca mais vai acordar
Mas em algum lugar ele existe se você se convencer
Em algum lugar ele existe se você se convencer

A ideia já passou pela minha cabeça
mas nunca que ela realmente me tocou
De jeito nenhum pensei que seria assim

A ideia já passou pela minha cabeça
mas nunca que ela realmente me tocou
De jeito nenhum pensei que seria assim

(É) Direcione os olhares para o céu e mire completamente errado
Vocês deveriam mirar pra baixo, porque eu estou bem entre vocês
(ouçam) lágrimas caem, mas ninguém parece ver
Meu espírito é forte, então não é problema
Uma dúzia de rosas vermelhas caiu quando a primavera parou de florescer
A música se eterniza quando o pássaro para de cantar
Persegui tudo sem saber disso
Entendi só quando perdi o que tinha
A ironia do destino tem seu dedo na jogada
(da, da, da, da, da) eu vivo imperfeito no presente
Não tenho medo de morrer, não tenho medo da morte (medo da morte)
Como, o destino do narrador
É como dizem, são verdadeiras minhas palavras
(nós, nós, nós) Podemos até morrer, mas ficamos nesta terra
Um dia talvez a compreensão te salve se você não sentir falta
De mim, se não, nunca me amaram

A ideia já passou pela minha cabeça
mas nunca que ela realmente me tocou
De jeito nenhum pensei que seria assim
(mas foi assim que foi, eh)

A ideia já passou pela minha cabeça
mas nunca que ela realmente me tocou
De jeito nenhum pensei que seria assim

Então começamos a nos aproximar do começo do fim e do fim do começo
Então escutem todos vocês, viajantes confusos que estão nessa jornada
Que não sabem pra onde ir, mas precisam chegar lá
Que acham que confuso é uma palavra negativa
Não precisa saber pra onde vai, só precisa saber que precisa chegar lá
wooooowoooowooooowooo
Obrigado!!

Composição: Daniel Adams-Ray / Oskar Linnros