Nar Helvetet Kallar
Jag blickar ut frÅn berget fjÄrran
Och hÆr ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag lÄttar mina vingar
Och flyger Æver nordlandets frusna vidder
Jag hÆr vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna trÄden
Jag ser dÆdens mÄktiga tron,
Resas pÅ det vidstrÄckta landskapet
Som ett monument af sten
DÄr i natten jag sÅg dess sken
ædelagda Är gryningsljusets strÅlar
DÄr i skogen demoner vrÅlar
HÆga djupa mÄktiga skog
DÄr Guds skapelser dog
MÆrka dystra vidstrÄckta land
DÄr mÆrkrets vÄsen vandrar i hand
Jag svÄvar ensam genom en dunkel
Och mÆrkt frysande himmel
Jag kÄnner vreden
Och min kraft stÄrks Ännu mer
Jag speglar dÆden och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min sjÄl frÅn kropp och blod
Och fÅngas af mÆrkrets sylvassa klor
O Chamado do Inferno
Eu olho de cima da montanha distante
E ouço um grito na noite silenciosa
Eu abro minhas asas
E voo sobre as vastidões congeladas do norte
Eu ouço o uivo do lobo,
Ecoando entre as árvores nuas
Eu vejo o poderoso trono da morte,
Erguido na paisagem extensa
Como um monumento de pedra
Lá na noite eu vi seu brilho
Refletido nos raios da luz da aurora
Lá na floresta os demônios gritam
Altas e profundas florestas poderosas
Onde as criações de Deus morreram
Terras vastas e sombrias
Onde as criaturas da escuridão andam de mãos dadas
Eu flutuo sozinho por um céu escuro
E gélido e sombrio
Eu sinto a raiva
E minha força se intensifica ainda mais
Eu reflito a morte e seu reino
Em cada olhar que lanço
Eu liberto minha alma do corpo e do sangue
E sou capturado pelas garras afiadas da escuridão