Helgdagskväll I Timmerkojan
Bort längtande vekhet ur sotiga bröst
Vik, bekymmer, ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi har kött, vi ha brännvin till tröst
här är helg, djupt i skogarnas ro
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela en vals
för spökblåa, månlysta snår!
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind
här är lustigt i stockeldens gula ljus
som darrar i nattens vind.
Du är fager, Brogren, i eldglans röd,
där du gnider din svarta fiol,
för mat och för brännvin du glömt all nöd
och din panna är ljus som en sol.
Och när morgonens stjärnor blekna och dö
och när ångorna stelna till is,
och när dagningen skälver på myr och sjö
vi sova på doftande ris.
Då sova vi alla på granris tugnt
och drömma om bleka mör
och snarka och vända oss manligt och lungt
medan elden falnar och dör.
Noite de Fim de Semana na Cabana de Madeira
Longe, anseios se afastam de peitos sujos
Vá, preocupações, do ninho coberto de neve!
Temos fogo, temos carne, temos cachaça pra consolo
Aqui é fim de semana, bem no sossego das florestas
Cante, Jon do Björnberg, com toda a sua força
Sobre amor e rosas e a primavera!
Afine o violino, Brogren, e toque uma valsa
Para os arbustos azuis como fantasmas sob a lua!
São milhas e milhas até celeiros e casas
Onde a geada é rabugenta na porteira
Aqui é divertido à luz amarela da fogueira
Que treme no vento da noite.
Você é bonito, Brogren, com o brilho do fogo vermelho,
Enquanto você arrasta seu violino negro,
Por comida e por cachaça você esqueceu toda a dor
E sua testa brilha como o sol.
E quando as estrelas da manhã murcham e morrem
E quando os vapores se congelam em gelo,
E quando a aurora treme sobre pântano e lago
Nós dormimos sobre o capim perfumado.
Então todos nós dormimos sobre ramos de pinheiro pesados
E sonhamos com sombras pálidas
E roncamos e nos viramos de forma tranquila e firme
Enquanto o fogo se apaga e morre.