Sång Till Västanvinden
Åh, dans, sommarstorm med djupa orglas brus
och dansa hem till Lotalam och Stenbrobergets häll!
Smek barndomsdalen, starke vän, i julis heta ljus
när Mattao och Luossa färgas röda i kväll.
Du stora storm, du är min själ, och du är utan bo,
du sett för mycket för att vila mer.
Men hälsa allt som andas i tysta dalars ro
och säg mig alla under som där sker!
Ty när du kommer dansande jag hör en gammal sång,
en psalm, ett skratt, en snyftning från myrarna och sjön.
Tag om och om refrängen, jag vill sitta natten lång
vid öppna dörrar stilla som i bön.
Din sång i natt är stoj och glam ur glädjedruckan hus
och låt av horn, fiol och flickors skratt.
Och det som ej har ord det är förborgat i ditt sus
och sång som ej har toner har din natt!
O, västanstorm, en gång när jag är kvitt med vägen min
och stilla vid den mörka dörren står,
då skall du liksom be för mig när jag tyst går in
i det land dit sol och nätter icke når.
Canção para o Vento do Oeste
Oh, dança, tempestade de verão com o som profundo de órgãos
e dança pra casa até Lotalam e a rocha de Stenbroberget!
Acaricie o vale da infância, forte amigo, na luz quente de julho
quando Mattao e Luossa ficam vermelhos esta noite.
Tu, grande tempestade, és minha alma, e não tens abrigo,
já viste demais para descansar mais.
Mas saúda tudo que respira na paz dos vales silenciosos
e me conta todos os mistérios que lá acontecem!
Pois quando vens dançando, ouço uma velha canção,
um salmo, uma risada, um soluço dos pântanos e do lago.
Repita o refrão, quero ficar a noite inteira
com as portas abertas, quieto como em oração.
Tua canção esta noite é barulho e festa da casa dos alegres
e sons de trompas, violinos e risadas de garotas.
E o que não tem palavras está escondido no teu sussurro
e a canção que não tem notas é a tua noite!
Oh, vento do oeste, uma vez que eu me livre do meu caminho
e quieto na porta escura estiver,
então tu orarás por mim quando eu entrar em silêncio
na terra onde o sol e as noites não alcançam.