Den Hemlöses Klagosång
Ett brutet leende av sjukdom och frost
Insjunkna ögon, en blick helt tömd på hopp
Olycksbådande nätter hemsöker kroppens boning
Lämnar efter sig vaxartad och döende hud
Ständigt letandes, kravlandes på alla fyra fram
Stadens muller dränker den hemlöses klagosång
Sjunker djupare ner i detta becksvarta träsk
Fyll både buk och ven med sitt illbådande gift
De skall komma för att hemsöka och bryta ner
Varenda sista uns av mänsklighet skall förgås
Lämna kvar ett utmärglat och förtvinat skal
Bered nu ännu en namnlös och bortglömd grav
Lamento de Los Sin Hogar
Una sonrisa rota de enfermedad y escarcha
Ojos hundidos, una mirada completamente desprovista de esperanza
Noches siniestras acechan la morada del cuerpo
Deja la piel cerosa y moribunda
Buscando constantemente, arrastrándose a cuatro patas
El estruendo de la ciudad ahoga el lamento de los desamparados
Hundiéndome más profundamente en este pantano negro
Llena tanto el vientre como la vena con su ominoso veneno
Vendrán a perseguir y romper
Hasta la última onza de humanidad debe perecer
Dejando atrás un caparazón demacrado y marchito
Ahora prepara otra tumba sin nombre y olvidada