Förlorad Ii
Sinnet ligger på randen av galenskap
En våg utav vansinne kväver sakta elden
Minnet av klarheten flammar bort
Ett mörker av hopplöshet trär in
Nu och för evigt är jag en förlorad själ
Ända från början är jag den krönte
Slagen i bitar likt en spegel som kastas i marken
Dömd att aldrig någonsin bli hel igen
Sinnet ligger på randen av galenskap
Steg för steg rör jag mig närmare dess stup
Medveten om möjligheterna reser jag vidare
Trots hoppets upplösning fortskrider jag
Hädelser mot mitt skals riktlinjer begår jag
Oavsett mitt ingripande kommer det hända
En fors av kyla sveper hopplöshetens slätt
Ett evigt kretslopp av detta erfarar jag
Utan ändring står jag utan val trots allt
Jag dukar under utan strid inför mörkret
En gnista går om intet utan förhoppning
Perdido II
A mente está à beira da loucura
Uma onda de insanidade sufoca lentamente o fogo
A memória da clareza se apaga
Uma escuridão de desespero se instala
Agora e para sempre sou uma alma perdida
Desde o começo sou o coroado
Desfeito em pedaços como um espelho jogado no chão
Condenado a nunca mais ficar inteiro novamente
A mente está à beira da loucura
Passo a passo me aproximo do abismo
Consciente das possibilidades, sigo em frente
Apesar da dissolução da esperança, continuo
Cometo ofensas contra as diretrizes da minha casca
Independentemente da minha intervenção, isso vai acontecer
Uma corrente de frio varre a planície do desespero
Um ciclo eterno disso eu experimento
Sem mudança, fico sem escolha, apesar de tudo
Eu me rendo sem luta diante da escuridão
Uma faísca se apaga sem esperança